Träna för att träna

Det var jättelänge sedan Finja var ute och åkte. Hon har aldrig åkt i lastbilen, för hon har ju inte tävlat eller tränat de senaste åren. Eller tränat har hon, men hemma. Som fölsto har det varit länge och kunnat gå att få ihop utan att få ett sprängfyllt juver.
Det har inte heller varit några utställningar eller premieringar för henne. Mycket har varit inställt till följd av pandemin. Och hon har inte heller åkt till hingst de senaste åren, då vi haft passande hingstar hemma.
I slutet av våren har vi pratat om att alternera mellan Aska och Finja när vi åker på träning istället för att som nu bara åka med Aska. I och för sig har det bara varit bra för Aska att ridas av både Ella och mig, men det kan ju ändå vara en bra idé.
 
Så vi bestämde att vi skulle börja med att träna på att träna, för att vara redo när träningarna börjar igen. Att åka iväg utan tider att passa och bara rida ett kort pass var planen.
I torsdags blev det av. Vi lastade Finja på morgonen, och efter en kort tvekan klev hon på. Sedan åkte vi ner till Tranås ridklubb. Det var fullt av aktivitet i ridhuset i det gråmulna vädret, men ingen på den stora utebanan.
Vi tyckte det passade bra. Ella red ett pass där och sedan blev det dags att lasta och åka hem. Finja var lite spänd - ovan att vara hemifrån - men skötte sig bra hela tiden. Hon tyckte inte det var helt nödvändigt att åka hem heller, men lät sig snart övertalas.
Så nu har vi tränat på att träna för att kunna träna. Det var ju inga problem alls. Det känns bra!
 
1 kommentar