Varför går hon med dig?

Du är ju den som gör allt elakt med henne, sa Unni. Varför kan du då lasta henne, när hon krånglar med mig? Jag gör ju precis som du!

Ja, hur lär man ut den timing och fokus som krävs för att lasta en häst som inte springer in lika självklart som Denver? Det är inte så himla lätt att förklara och visa, och svårt att hinna med att coacha. Det är ju så små detaljer och så små tidsskillnader.

Unni gör nästan rätt, och ofta jättebra. Hon hart tränat lastning och det har gjort skillnad. Hemma kan hon oftast lasta Mercedes. Men så får Mercan en liten lucka där blicken flackar bort från uppgiften och bort från Unni, och så backar hon ut när hon var halvvägs. Speciellt när vi är borta på annan plats.

Det handlar inte om att vara elak eller tvinga. Jag kan inte tvinga eller dra in stora Mercan i transporten. Jag kan inte ens tvinga in Brusali eller en shetlandsponny. Jag försöker förresten vara snäll och göra otrevliga saker som vaccination så smidigt som möjligt. Med bra teknik och fokus på godis hos hästen så går det utan att det knappt märks.

Det är nog snarare som jag försökte förklara när jag lastade Muska, som verkligen inte gillade att åka, men som jag alltid kunde lasta direkt. Hon gick inte på om den som ledde inte pratade med henne på rätt sätt. Jag brukade försöka förklara det med att man skulle ställa en artig fråga, men med punkt efter. Kroppsspråket skulle säga: Kan du gå in i transporten nu. Punkt. Vänligt, artigt, men utan alternativet att säga nej.

Och förstås beröm och bekräftelse sedan. Båda behövs. Eller det blir i alla fall roligare för alla om det inte bara handlar om makt, utan mera motivation och samarbete.

Jag har också låtit Unni träna med Aska. Utan att ha fokus på att lasta. Bara leda och reglera tempo och precis var hästen går, med både bak och fram. Med Aska har hon inget att förlora, kan riskera att göra fel utan att det spelar roll. Och Aska är signalkänslig och ger kvitto direkt, på både rätt och fel. De lastade några gånger också, och allt fungerade helt ok, men det är svårt undervisa egna barn...

Det är inte heller alls så lätt att leda en häst som man kan tro. Det är ju flera hundra kilo i ett snöre. Klart man inte har en chans, egentligen. Men med samarbete och rätt sorts respekt så går det ju! Och det kommer snart fungera för Unni att lasta Mercedes. Det vet jag.

 
1 kommentar