Egen tävlingsryttare
Jag tänkte ett tag att jag nog ville och skulle tävla i WE och kanske dressyr. JAg har ju världens härligaste häst, som alltid är snäll och med på noterna.
Men jag får erkänna att jag inte tycker det är jättekul att tävla. Jag är mycket bättre som "ponnymamma" eller coach. Och jag tror att jag inte hör till den värsta sorten som man kanske tänker på när man säger just ponnymamma.
Ella och jag har ett väl beprövat samarbete. Vi vet våra roller och jag vet när jag ska säga något och när jag ska låta bli.
Vi gör alltid ett körschema, på minuten. Jag ser till att hålla koll på det och också uppmärksamma om förutsättningarna ändras.
Jag håller häst vid bangång, och så tar jag bilder. Plus en massa andra saker.
Så Ella tävlar både Hangvar och Aska, och först ut i vår är det planerat starter med Aska. Vi hade hoppats på en dressyr och en WE i maj, men dressyr hemma nästa helg blev inställd.
Vi åkte till ridhuset och tränade lite förra helgen. Bra att komma ut en sväng, speciellt när det var länge sedan. Eftersom vi var helt ensamma tidigt på morgonen tränade vi på ett moment som kan vara svårt på tävling, men som man sällan kan tävla på.
Ja, eller nästan ensamma. En mycket nöjd stallkatt kom med sitt byte och kollade noga att vi såg.
Vi gjorde "framridning" ute, och sedan "start" inne. Precis som det ofta är. Och som på tävling spände sig Aska lite när hon fick byta miljö. Men det släppte snart och hon frustade nöjd på slutet.
