Otränad
Vi skriver upp i en familjekalender varje gång vi rider, kör eller gör något annat med hästarna. Jättebra för att ha koll på allt möjligt.
Och väldigt avslöjande när man inte är flitig alls. Den här hösten har varit mild och bjudit bra förutsättningar att rida. Inte alltför mycket regn heller.
Men det är glest mellan noteringarna i kalendern. Det har sitt pris - det märkte jag när jag red ett WE-pass på Aska ihop med Ella och Hangvar.
Vi hade jättekul, och hästarna gick bra. Aska älskar att visa att hon kan alla WE-hinder och är så rolig att rida. Jag tyckte vi tog det rätt lugnt, men märkte efter en stund att Aska var flåsig.
Så vi tog det lite lugnare och rundade av efter en stund, nöjda och glada.
Om Aska var flåsig under passet så var det inget mot hur jag kände mig dagen efter. Jag hade superont i ena höften. Tänkte att det här går inte - jag får sluta rida.
Det är inte första gången vänster höft bråkar, och det kändes oroväckande.
Men från tankarna på att ge upp ridningen så tänkte jag att jag kanske ska prova den andra vägen, alltså att rida mer och mer regelbundet. Då kanske jag tränar mig förbi sådan träningsvärk . Rida och så strecha lite efter - nog är väl det värt att prova?
