Julgransjakt
Det är inte lätt att hitta en vettig julgran på markerna till Mellangården. De flesta är glesa och med ganska ljusgröna barr. Jag gillar mörkare, tätare och med starka grenar.
Inte har det blivit lättare med tiden, för fler och fler av granarna har vuxit sig alldeles för stora.
Men för ett år sedan hittade Ella och Daniel en riktigt fin, som de bestömde sig för att spara till i år. De märkte inte upp den, för de mindes var den växte. De var borta över den julen, så de tyckte den kunde sparas till i år.
Men lite före jul så fanns bara en liten stubbe kvar. Någon hade tyckt sig ha rätten att stjäla sin julgran. Trist och respektlöst, tycker jag. Att "plocka" julgran hör inte till allemansrätten. Om man inte vill köpa den huggen och klar så kan man säkert få lov att betala en slant och hitta en egen hos någon som äger skog.
Jag undrar om den som stal tycker det vore OK om vi kom och plockade något vi vill ha hemma hos dem?
Så från ett redan tunt urval blev det ännu svårare. Ella och Daniel hade hittat en som de tyckte var OK och tagit hem förra veckan.
Igår tog Ingemar och jag en promenad ner i skogen med alla hundarna, och vi fick sällskap med Ella, Daniel och Gustå.
Fördelen för mig är högre takhöjd, så lite annat urval. Men det var inte så lätt ändå. Till slut valde jag en, men sparar att såga ner den tills de har fält en stor gran i närheten. Ibland är topparna på de stora just precis som jag önskar. Om de inte går sönder i fallet.
Så vi får se vilken det blir. Skön promenad fick vi, alla nöjda. Och hästarna spanade undrande vad vi sysslade med. De kommer säkert kolla igen när vi ska ta hem julgranen om ett tag.
