Bättre blir det inte
Jo, jag var väl också lite matt när det vräkte ner nästan ett par decimeter snö. Igen. Och det drev. Igen.
Men när jag sedan kunde kliva i skidorna och ge mig ut på en kort skidtur istället för lunchpromenad både i förrgår och igår - då njöt både hundarna och jag. De forsade fram som delfiner, lyckligt skuttande, och snön yrde runt dem.
Jag gled fram lätt och mjukt i den lätta, torra snön, och skidorna försvann i ett moln av snö. Det gick lätt, men inte supersnabbt ens i de värsta backarna, och jag njöt i fulla drag.
Inte blev känslan sämre när Ella och jag lyckades hitta en gemensam lucka och kunde rida ut tilllsammans medan det ännu var ljust. Vi kom hem lagom till solnedgången.
Då hade vi upplevt en gnistrande kall ritt i snön på pigga och glada hästar. De fick jobba i snön, men verkade njuta lika mycket som vi.
Visst var det lite kallt i kinderna, men eftersom det var lugnt så kändes femton minusgrader helt rimligt.
Frustande nöjda efter härlig trav och lite galopp, och sedan lång skritt hemåt. Vackrare blir det inte, och inte bättre känsla heller. Januari som bäst!
