Det behövs inte mer
Det behövs inte mer än en uteritt en solig skön eftermiddag för att göra hela dagen bra.
Särskilt om man får sällskap av två glada systrar, mina döttrar, och en sprallig hund. Och man får rida på världens bästa Aska i sällskap med hennes snygga bror. Hennes öron säger vad hon tycker om hunden...
Vi skrittade iväg sent på eftermiddagen i söndags. Vädret var så
skönt så man kunde tro det var maj. Vi hade jobbat med stängsel och ved, och nu fick vi lön för mödan. Unni hade gjort klart sin ansökan till högskolan, en pärs det med.
Hangvar krökte på nacken och gick onödigt sakta i hopp om att Aska skulle komma i kapp. Det hade hon gärna gjort, men vi tränade på att reglera skritten, flytta sidvärts och göra halt.
Vi fick en riktigt skön tur. Alla var glada och svårare än så behöver det inte vara. Askas skugga va nästan ännu finare än hon, där den avtecknade sig mot väggen när vi var klara.
