Vinterpromenad

Man måste ändå förundras över den energi och glädje som sol och ett vintervitt landskap ger.
 
Hundarna springer fort, fort och de lite mer långbenta bretonerna tar gärna en lång repa över snötäckta gärden. De som är kopplade till drömmande ut över vidderna.
 
Men Iver vänder kvickt och springer hellre där det är plogat. Visst skuttar han fram oväntat snabbt även i djup snö. Men varför? Inte när man kan kuta som en pil där det går lättare.
Tikarna har löpt den senaste tiden, så  har fått hålla isär dem
och Iver. På våra egna promenader stannar han och hälsar genom nätet, men sedan hänger han med matte utan minsta uppmaning. Känns ju fint. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1 kommentar