Kvalitetsbok
Welshponny och cobföreningen har sedan rätt många år ett annat upplägg för sin avel än många andra rasföreningar i Sverige.
De för in hingstar och ston som uppfyller specifika krav i en så kallad kvalitetsbok. Kraven för detta liknar till stora delar andra avelsorganisationers upplägg.
Men för de som inte klarar kraven så är det inget hinder från att använda hingsten i avel ändå. Om man vill.
Jag tycker det är vettigt. Jag tror fler skulle ha att vinna på att göra samma. Kanske med ett krav att de ska vara bedömda på detta sätt för att få användas. Då kommer man ifrån allmänt tyckande och ogrundade påståenden. Om alla är bedömda på likartatat sätt finns en så rättvis jämförelse som möjligt. Och man får veta om styrkor och svagheter.
Jag tänker att det skulle kunna bidra till att man får en lite lägre inavelsgrad. Och jag tror inte att kvaliteteten skulle sjunka heller. Jag tror det finns ett stort värde i att inkludera alla renrasiga individer, och att få dem bedömda enligt en standard.
På avelsvärderingen för welsh finns förutom alla de renrasiga hingstarna också welsh partbred, som förutom welsh kan innehålla en eller flera andra raser i olika grad.
När jag dömde welshhingstarna för 1,5 vecka sedan var det en welsh partbred som blev dagens bästa. Isabellhingsten på bilderna var en rörlig och trevlig individ - en sådan som man gärna kunde tänka sig ridas av barn och unga.
Jag delar lite blandade bilder från dagen, och eftersom jag dömde var det begränsat med tid för foto, men under ridprov och kritik fanns i alla fall en del möjligheter,
