Ge vidare


Dagens blogginlägg blir inte alls 
vad jag tänkte och planerade. Men så blev inte hemresan från Bohuslän och Hajum som jag tänkt mig heller. Så det fina besöket där återkommer jag till en annan dag. 
Allt hade funkat fint och jag hade haft en bra dag trots många timmar i lastbilen. Jag hade mindre än en och en halv timme kvar hem när det small till. Sedan lät det illa och rök på vänster sida. 

Jag körde i 100 på väg med vajerräcke. Där jag körde var det enfiligt, men drygt hundra meter längre fram fanns en liten påfart. Jag rullade dit medan jag bromsade in och blinkade in till kanten. På med varningsblink och leta fram varningstriangeln var första planen. 
 
Vänster bakhjul hade exploderat. Det var precis vad jag anade direkt. 
 
Jag hann inte mer än se detta så märker jag att bilen som låg bakom svängt in och stannat lite framför mig. De hade sett och hört, och när de fortsatte på vägen då jag stannade vid kanten hade de sett att jag var ensam och bestämt sig för att stanna. En liten familj med en liten flicka och hennes föräldrar var det. 
 
Pappan i familjen tvekade inte. Han letade upp reservdäcket under bilen medan jag satte upp varningstriangeln. Fram med instruktionsboken och alla nödgrejer. 
 
Bilarna susade förbi läskigt fort och nära så mamman och jag gav tecken om att sänka farten medan flickan strosade lugnt i diket på säkert avstånd. Jag plockade fram min rosa hink och rosa uppsittningspall och ställde ut för att markera en lite säkrare zon. Det gjorde faktiskt skillnad. 
Med hjälp av ett grimskaft gick det lätt att dra fram reservhjulet - bra med hästsaker! Muttrarna satt hårt men detta var en stark man som visste vad han gjorde. Det dröjde inte länge innan reservhjulet var på och alla saker inplockade i bilen igen. 

Jag försökte utan framgång få swisha som tack, men de vägrade lika envist båda två. Det räckte att ha fått vara snäll. 

Så jag sa tack och så åkte vi vidare. Den lilla familjen i Clion lite senare än de tänkt. Jag inte alls så sen som det kunde blivit. Och full av tacksamhet. Vilka underbara människor! Två andra bilar stannade och frågade om vi behövde hjälp också, så bortsett från de som inte kunde lätta på gasen fick jag en bra och stark påminnelse om hur fina människor det finns. 
 
Jag fick inte ge dem något. Men jag ska försöka ge godhet vidare. Till slut kanske det når även dem en dag, via andra. Om alla tänker som de gjorde så blir världen lite bättre varje dag. 

1 kommentar