stuterikry.blogg.se

Att få kvitto på många års avelsarbete i form av höjd avelsvärdeklass är en stor dag för en hästuppfödare. Det ligger ofattbart mycket arbete bakom.

 

Först ska man ju planera sin avel och lyckas få de föl man hoppas på. För att kunna få A krävs att ett sto fått minst fem avkommor och för ELIT minst sex. 

 

Sedan ska de födas upp, tränas och visas. Om de är sålda kan det vara en extra utmaning att peppa ägarna att visa dem eller meritera på andra sätt, och ibland blir det inget av just den detaljen.

 

Och så ska de ju vara tillräckligt bra också, förstås. Så det finns många snubbeltrådar på vägen.

 

Jag har tidigare haft två ston som fått ELIT; Ljosefin och Muska, och en hingst; Ismo Kry. Ljosefin och Muska fick sedan även Superelit, vilket är få förunnat och ännu tuffare att nå hela vägen till.

 

Igår for Ella och jag till sommarpremieringen på Vretaskolan, Linköping med Finja. Vi hade konstaterat att hon nu var meriterad för Elit, då hon har fått sammanlagt sju föl, varav två har diplom (Ajke Kry och Brimi Kry) och en som har fått minst 40 poäng två gåmger med olika domare och olika år (Ina Kry). 

 

Dessutom skulle sonen Björke Kry visas samma dag och kunde späda på det hela lite till. Men oavsett Björke så skulle 3x30 plus 4x10 poäng (för avkommor utan tillräckliga meriter för att nå högre ännu) räcka till summa 130 poäng och ELIT.

 

För säkerhets skull mejlade jag in kopia på Inas protokoll från i somras, när jag anmälde Finja, så att det inte skulle missas vid sammanställningen. 

 

Så döm om min förvåning när jag fick katalogen och kunde läsa i den kommentar som tas fram av avelsorganisationen (Svenska fjordhästföreningen i detta fall) som stöd till premieringsförrättaren att Finja var meriterad för A. De menade att Ina var värd 20 poäng och inte 30, och de hade dessutom missat att Björke skulle visas och också kunde höja poängen (vilket inte spelade någon roll i detta fall, men de borde insett att det skulle kunna bli mer än A oavsett). A hade hon fått redan för två år sedan.

 

Jag tog kontakt med Svenska hästavelsförbundet, som hänvisade till Svenska fjordhästföreningen, som inte svarade. Jag skickade även till premieringsförrättaren, som svarade så småningom och bekräftade att jag hade räknat rätt och Finja skulle få Elit.

 

Bra, så då gjorde vi i ordning henne och alla saker, och reste till premieringen.

 

Vi vinkade på många fjordhästvänner - kul att så många var där - och vi kände lite på Björke, som Ella skulle hjälpa till att visa. Lite extra glad blev jag att de som visade fjordhäst hade hjälm på huvudet. Bra!

 

Björke var stor - 149 cm hög - men såg fin ut och var väluppfostrad och duktig. Han fick 88797=39 poäng och klass I. Snopet nära diplom (40 krävs), men en stor häst som nog hittar sin trav när han vuxit i sig, och kanske också kan få mer på typ en annan gång. Klass I är ändå bra och spädde på Finjas avkommepoäng från 130 till 140 p. 

 

Strax efter Björke blev det Finjas tur. Premieringsförrättaren kommenterade, precis som jag gjort och även fört fram till Hästavelsförbundet, att det hade känts fint att ha höjningarna sist i rasen och inte mitt bland alla stambokföringar mm. Men det var väl OK - vi vet ju att upplägget är så, och hoppas att våra synpunkter leder till ändring.

 

Sedan fick vi höra en hel del om Finjas mor och mormor - två fantastiska ston. Efter viss förvirring kring matematiken blev summeringen rätt och Finja fick 140 avkommepoäng och Elit. Rosetten skulle de hämta strax, för den var visst inte framme.

 

Som jag anat hade ingen tagit konsekvenserna av att det blivit fel från avelsföreningen. Ingen hade beställt en extra rosett, trots att jag sagt till för så länge sedan att den kunnat skickas. Så rosetten som skulle "hämtas i bilen" fanns inte alls på plats, utan skulle skickas, fick vi veta utanför lite senare.

 

Jag fick då påminna om att vi inte heller hade fått årets jubileumsplakett, som alla deltagare får, men den hämtades raskt. 

 

Vi gick ut och fotograferade vårt fina Elit-sto, och det borde ha varit en dag att fira. Men festkänslan var borta. Det kändes bara visset och ledsamt. Hon hade fått rätt avelsvärde, vilket är viktigast, men fick inte bära vittnesbörd om det. 

 

En rosett som kommer på posten kan kvitta. Jag vill bara ha den när man kan ta bild på plats och låta sin fina häst bära den stolt. Fotografera hemma blir inte samma - det blir faktiskt inte alls.

 

Alla kan göra fel, och det gör jag också. Men här fanns varken försök att göra rätt eller be om ursäkt. Ingen hade tagit chansen att rätta till när det blev fel. Speciellt inte avelsföreningen som haft störst anledning och bra möjlighet beställa en rosett till i tid. Eller varför inte skicka några i reserv? 

 

Jag tror detta var sista gången Finja var ute på detta sätt. När vi åkte dit hade jag fortfarande inspiration att sträva mot superelit - det skulle kunna vara möjligt att kanske nå för henne med. Nu känns det inte som något att eftersträva.

 

Stort tack till Camilla som kom med Björke i så fint skick! Och tack till Ella för fin visning av båda. 

 

Som vanligt när man har med häst hinner man inte se mycket av hur det går för andra. Men fick veta att Iska Krys dotter Pärla fick 40 poäng, och hon såg väldigt fin ut, så det var roligt.