Att tolka beteenden
Det är lätt att läsa in helt fel saker i djurens beteenden. På många sätt är de lika oss, och vi kan dra slutsatser som stämmer bra, men ibland läser vi fel. Om vi har svårt att fatta vad en dansk säger ibland, så är det ju inte så konstigt att det kan bli så.
Ett bra exempel såg jag lyftas av en vän för några dagar sedan. Bilder visade en västgötaspets som klappades och kramades av ett litet barn, bara några månader gammalt. Hunden tittade bort, slickade sig om munnen, flåsade lite och det var tydligt att den inte trivdes med situationen. Det såg tyvärr inte ut som att människorna uppfattade något annat än att det var gulligt och att slickandet bara visade hur snäll den var. Förhoppningsvis slutade det hela innan det blev för stressande för den stackars hunden, och den i allra värsta fall slutade att vara snäll.
En annan misstolkning var när min man sa "Humle blev jätteglad när jag tog hans fästing". Jo, det stämde ju att Humle skuttade runt och att han nyss blivit befriad från en fästing. Min tolkning var dock att han var lättad över att just ha undkommit en obehaglig situation, som han tycker att det är att hållas fast och bli kollad. Precis samma sak händer efter kloklippning, då han ligger spänd som en fjäder tills eländet är över, och sen spritter fjädern till och skuttar runt i halva huset. Han är knappast glad över att få klorna klippta, men glad att han överlevde även denna gång... och så behöver han avreagera sig.