Vad händer efter döden?

 
Redan innan man bestämmer sig för hur man ska avliva sitt djur kan det vara bra att ha tänkt igenom vad man vill ska hända med kroppen. Precis som själva avlivningen så kan det vara klokt att i lugn och ro ha funderat på detta, innan det är skarpt läge.
 
För hästar finns flera val: begravning, kremering, energiåtervinning eller slakt. Jag kommer att kort gå in lite på alla dessa möjligheter, men för den som vill läsa ännu mer finns fakta hos Hästnäringens nationella stiftelse (När hästens liv är slut), och det finns även länkar och information på www.hästsverige.se.
 
Om man vill begrava hästens krävs först att man har tillgång till mark och att den är lämplig. Man måste också ha tillstånd av länsstyrelsen, och kommunen ska godkänna valet av plats. Detta kan gå förhållandevis fort, och det finns också möjlighet att söka tillstånd i förväg, om man vill. De tar ut en avgift för tillståndet, och sedan behöver man förstås någon som kan gräva ett tillräckligt stort och djupt hål. För miljön är detta alternativ inte det bästa, och det kanske man också bör ha i vågskålen.
 
Det finns idag flera aktörer som kremerar hästar, och ibland finns möjlighet att få tillbaka en del av askan, om man vill. Kremering innebär ofta ganska höga kostnader (oftast det dyraste alternativet), och det går åt en hel del energi (olja) för att bränna kroppen, så för miljön är det inte heller optimalt. ´Försäkringen ersätter oftast inte kostnader för omhändertagande, och alltså inte heller kremering.
 
Energiåtervinning betyder i praktiken att hästen hämtas med lastbil och sedan mals till biomassa tillsammans med andra döda djur. Denna kan användas i energiverk och kallas där Biomal. Det är Svensk lantbrukstjänst som erbjuder denna tjänst, och de har också möjlighet att avliva hästar med bultpistol. Vad det kostar beror dels på om hästen är död eller ska avlivas, dels på hur stor hästen är. Det finns en tydlig prislista, så det blir inga överraskningar, men de kräver betalning vid hämtning. För Rone, som gick som föl och som jag hade avlivat själv, betalade vi 1500 kr. Över 250 kg kostar det 4300 kr och om hästen ska avlivas tillkommer 1100 kr.
 
För alla de olika varianterna ovan spelar det ingen roll hur hästen har avlivats, eller om den har självdött. Om man vill lämna sin häst till slakt så tillkommer en del krav. Hästen måste ha ett pass som innebär att den är godkänd för livsmedel, den får inte ha behandlats med läkemedel som har karenstid kvar, och den kan förstås inte ha fått lugnande eller medicinsk avlivning, utan måste avlivas med bultpistol och stick. Den måste också vara så pass frisk att den kan transporteras och godkännas vid slakteriet. Förr fanns så kallad nödslakt eller trotjänaravlivning, men nu är det slakt vid slakteri som finns som alternativ.
 
Det är möjligt att åka in själv med hästen, och de flesta erbjuder särskilda tider för hästar. Nackdelen med slakt är att man behöver åka iväg med sin häst, men det kan förstås vara en fördel att slippa avlivningen hemma på stallbacken. En del tycker att det känns svårt att låta hästen bli livsmedel, medan andra ser det som att kroppen på detta sätt får en mer värdig hantering än i de flesta andra fall, och att det också är det mest miljövänliga sättet. Om resan inte är alltför lång så är det också det ekonomiskt mest fördelaktiga. Även om priset som betalas för hästkött är oerhört lågt, så blir det ändå en betydande skillnad mot de andra valen som innebär en ganska stor kostnad.
 
Jag tycker att slakt är ett bra alternativ i de fall det fungerar. Jag ser det som att det som är viktigt för hästen är hur den hanteras fram till sin död och att avlivningen är skonsam. Vad som händer sedan tror jag inte hästen bryr sig om alls. Att det är mer ekonomiskt fördelaktigt är heller inget att skämmas för, utan jag ser det som en möjlighet att erbjuda något bra för de hästar som finns kvar i livet. För mig bättre än att lägga pengar på kremering. I de fall hästarna varit sjuka eller självdött (som hänt oss en gång), så har jag valt att anlita Svensk lantbrukstjänst, och det har fungerat bra.
 
Vad som är bäst för dig - det bestämmer du. Men även om det är jobbiga frågor och tankar så välj inte den dåliga varianten att ge bort din gamla vän bara för att du inte orkar ta beslutet och ansvaret. Som du ser så är det ofta både jobbigt och dyrt att ha ansvar för slutet av hästens liv, men det är din skyldighet som djurägare. Och kryssa inte bort hästen från livsmedelskedjan i en snabb tanke att rädda den från slakt. Det kanske finns ett värre öde. Jag tänker på gamla hästar som får lida för länge för ingen har råd eller vill betala vad det kostar för att de ska få den sista vilan.
 
2 kommentarer
Anna O

Jag kommer att tänka på det som man ser i gamla böcker, att man skulle ha pengar undanlagda till begravningen så att det inte blev en börda för familjen.

Det är verkligen olyckligt att det inte längre finns nödslakt. Utöver de många olycksfall som det faktiskt inte går att transportera hästen till slakteri så har jag personligen svårt att tänka mig att köra iväg en häst på en sista resa. Kanske om det var en mycket resvan häst, men en häst som bara åkt någon gång då och då, som alldeles säkert blir orolig och saknar de andra - om man jämför det med möjligheten att bara leda ut den utanför stallet och avsluta livet där.

Svar: Ja, det är synd att det inte finns. Å andra sidan finns många resvana hästar. Men det är en hård resa för ägaren.
Helena

Maria

Ett otroligt bra inlägg. Jag är en av alla som delat inlägget. Jag hoppas innerligt att många tänker till

Svar: Tack!
Helena