Halm - äntligen!
I år har vädrets makter inte precis varit på bästa humör för att få bra foder till djuren. Ja, vårt ensilage tror jag är precis som jag vill ha det, men sedan var det torrt, torrt och torrt. Och jag var tacksam att ha så stora arealer att betet räckte ändå. De lovade regn som aldrig kom. Tur jag inte behövde ta en andraskörd.
Fast när det väl kom så var det ändå för tidigt, eller för sent - kanske båda. Och då var det ingen måtta. I september regnade och regnade och regnade det. Betet tog fart, men tröskningen blev det tvärstopp på. En del halm var bärgad, men inte vår. Vi står inte först i kön, och ett tag tänkte jag att det blir nog inget.
Men i förra veckan ringde de och vill kolla min beställning. Jag hade i år beställt från Lovang-gruppen, som nog är i särklass störst på halm i de här trakterna. De var lika frustrerade som jag och ville stämma av om det gick att nöja sig med lite mindre., Det gick det, för jag har lite kvar på lager. Och så var den nog inte gyllene... Nej, det kunde jag förstå. Var den bara frisk och torr så var jag nöjd. Frisk så att hästarna kan både äta och ligga i den.
Och i den här veckan kom den. Torr, lite grå halm, men den ser helt OK ut, och känns fin. Inte dammig eller möglig alls. Så vi rullade in den. Eftersom det fina vädret fick alla bönder att köra gräs eller halm som vilda (förstås) så valde vi att ta det som ett motionspass och rullade med handkraft upp 18 stora rundbalar (200 kg styck) på skullen. Med envishet och ett rep så gick det hur bra som helst.
Så nu har jag mer ro i själen och ska bara åka och köpa rejält med torv att grunda bädden i ligghallen med. Sedan är vi redo för vintern. Det känns bra.
