Vi kan!

 
 
Ina och Iska har fått lite mer uppmärksamhet under höstlovet. Det har de verkligen gillat. Och oj, vad fort de lär sig! Det borde jag ju veta vid det här laget, men jag blir nästan alltid överraskad över den snabba utvecklingen när man tränar föl och unghästar.
 
Att ta på grimman i hagen hade vi check på redan innan. Men att gå ensam genom grinden ut ur hagen var inte lika stabilt, och krävde lite övertalning första dagen. Ett par dagar senare slank Iska med när Aska gått in, och bara övre tråden var uppe. Ina hängde också gärna med då.
 
Nästa dag låg vattenslangen på marken innan stalldörren. Konstigt, tyckte de i ungefär två sekunder och sedan gick de in till den väntande maten. De får lite kraftfoder när de kommer in. Det är gott. Men oftast glömmer de äta upp för det finns så mycket annat kul att kolla in. Helt obekymrade om att avundsjuka mammor står utanför.
 
Borsta och lyfta hovar är så mysigt. Och de är väldigt duktiga med hovarna båda två. Står stilla och fint och låter mig kratsa. Så enkelt att lära sig när man är liten, och så svårt att lära en äldre häst.
 
Ut och gå måste man ju också träna på. De är ledda tillsammans med sin mamma sedan de var några veckor gamla. Men nu får de gå i varandras sällskap. I hagen brukar Iska knuffa Ina framför sig om hon tycker att något är konstigt, men när vi skulle leda dem så tuffade Iska gärna på först.
 
Jag tänkte att det kunde vara lagom att gå lite på gårdsplanen och upp till vägen. Iska tyckte att det verkade intressant att fortsätta längs vägen, så vi knallade iväg med pigga steg. Ina och Ella hängde på strax efter.  Efter en liten bit tyckte jag att det var dags att vända, och det var väl OK. Då kom de på att de nog var ensamma på utflykt och så gick det ännu lite fortare hemåt. Men bortsett från ett litet skutt av Ina så blev det skritt hela vägen, och fint ut i hagen igen. Väl där var det dags för en slurk mjölk att styrka sig med. Även om man är stor och duktig så är det gott att komma till mamma sedan.
2 kommentarer
Jennie

Så fina hästar

Svar: Tack!
Helena

Anna O

Oj vad söta de är. Kan de bli parhästar att köra med?

Svar: Ja, de är goa, och väldigt vackra huvuden. De skulle nog kunna bli parhästar, men egentligen tror jag att Iska är mer lik sin halvsyster Aska (på mammas sida) än son halvsyster Ina (på pappas sida), både exteriört och mentalt, så det är nog ett bättre par i så fall.
Helena