Ljuger hon?
När din vän skriver och berättar att hennes häst blev frisk efter behandlingen ljuger hon inte. Det gör hon inte heller när hon förklarar att en håranalys från en avklippt tuss av hästens man gav diagnosen som ledde till den homeopatiska behandlingen. Hon tror på detta, och hon är glad att hästen blev bra.
Och det är klart att det är jätteroligt att hästen blev bra, att den kom igång och fungerade som man hoppades igen. Det kan man förstås glädjas åt.
Jag förstår att man vill dela med sig av en sådan framgång och lättnad. Men tyvärr kan man inte dra slutsatsen att det var just tack vare håranalys och homeopatisk behandling som hästen blev frisk. Det ligger nära till hands att tänka så, men samband i tid behöver inte alls visa samband när det gäller orsak.
Det är ju därför det är så viktigt med vetenskapliga studier av behandlingsmetoder, och för den delen av diagnosmetoder och analyser också. Så man kan veta om djur (och människor) blir bra av en behandling - alltså tack vare denna behandling - eller om de kanske till och med blev bra trots behandlingen.
Djur kan ju självläka. Och dessutom har vi den så kallade placeboeffekteten. Den finns även hos djur. Omvårdnad och att ägaren ser det som den vill se är delar av förklaring av denna.
Homeopatiska medel har inte kunnat visas ha någon effekt utöver placeboeffekten. Trots vidlyftiga löften om hur bra det är, och trots en hel del undersökningar. Därför får jag som veterinär inte använda mig av dessa metoder. Vår behandling ska grundas på vetenskap. Det känns bra.
Det känns mindre bra att andra kan få lov att lura snälla människor med mindre kunskap på en massa pengar för saker som inte grundas på vetenskap. Dessutom blandar de gärna in ord som analys och diverse sjukdomgsbegrepp för att låta trovärdiga. Jag hittade till exempel följande text: "...databaserat elektro-medicinskt system som avläser cellernas frekvenser. Systemet mäter och registrerar obalanser, via hårprovet som är ett unikt genetiskt material från individen. Man får fram avikelser och obalanser som kan vara tidiga tecken på sjukdom även innan symptom visar sig. Systemet mäter också förekomst av miljögifter, tungmetaller, mikroorganismer och nivåer av olika näringsämnen."
Det låter tjusigt, och det innehåller en del sanna delar. Jag förstår att många går på dessa vackra sagor. Men det är helt ologiskt att man skulle kunna uttala sig mikroorganismer som sjukdomsorsak i kroppen, genom att bara titta på en avklippt hårtuss. Eftersom den är avklippt är det dessutom ganska så dött genetiskt material (till skillnad från härsäckarna där man ju kan analysera DNA med seriösa metoder). Det är möjligt att analysera vissa spårämnen i hårprov, men det är i så fall värden som speglar förhållanden en tid tillbaka, och jag är mycket tveksam till att dessa håranalyser verkligen gör en sådan mätning.
Så din vän luras inte, men din vän har nog blivit rejält grundlurad. Hon har betalt åtskilliga hundralappar för en analys som helt saknar bevis för att den är korrekt och relevant, och kanske sedan köpt medicin som är lika dåligt undersökt. I bästa fall gör den ingen skada i sig.
Men självklart kan det orsaka stor skada att den verkliga diagnosen inte upptäcks, eller att den fördröjs. Sjukdomen kan förvärras under tiden, i värsta fall. Ibland självläker den, men som sagt det får man nog se som läkning snarare trots än tack vare behandling. En viktig fråga att alltid ställa sig, även som veterinär. Ibland blir djuren bra trots en felaktig diagnos. Ibland blir de inte bra, trots att man gjort allt rätt. Men chansen att det går bra är faktiskt mycket större om man har vetenskapligt grundade kunskaper.
Då vet man att man inte kan lova att det alltid går bra. Det kan ju låta som osäkerhet, men se det som ödmjukhet och erfarenhet. Och tänk på att djurskyddslagen faktiskt ställer krav på dig som djurägare att ta hjälp av veterinär när ditt djur är så sjukt att det behövs.
