Kan gentest lösa inavelsproblemen?
Om man är intresserad av avel så är det i grunden samma förutsättningar och frågeställningar oavsett djurslag. Och även med ganska olika mål för aveln kan diskussionen och problemen likna varandra. Jag påmindes om det när jag hade nöjet att ta del av en presentation om inavelsproblem hos den japanska korasen wagyu, som är en svart köttrasko, känd för ovanligt marmorerat och mört kött, när jag deltog i världsveterinärkongressen i Sapporo, Japan.
Rasen Japanase black cattle eller wagyu fick en kraftigt ökad inavelsgrad i början av 1990-talet på grund av att man valde att fokusera på ett fåtal av de tjurar som hade allra bäst egenskaper och med hjälp av semin kunde man använda dem till otroligt många kor. Man uppmärksammade att det började dyka upp fall av genetiska sjukdomar. Det var allvarliga defekter med recessiv arvsgång, och det kom snabbt en hel rad sådana sjukdomar. Blödarsjuka, njurfel, svagfödda kalvar (som dog kort efter födelsen), ögonmissbildning och dvärgväxt nämndes vid föredraget.
För de flesta av de kända sjukdomarna finns nu gentest, och för tjurar som ska användas till semin ställs krav på att de är testade för dessa sjukdomar. Det är förstås bra och nödvändigt för att minimera risken för att sjuka eller missbildade kalvar föds. Om den ena parten i en kombination är testad och fri från en viss recessiv defekt så kommer avkomman inte få den sjukdomen.
Men slutsatsen var ändå att det inte gjordes några insatser för en generellt sänkt inavelsgrad. Det helt dominerande avelsmålet var "best performance", vilket i detta fall betydde bästa köttkvalitet och köttmängd. Alla ville använda de allra bästa avelsdjuren, trots de risker som man kände till. Och trots att alla säkert vet att egenskaper går förlorade när man begränsar underlaget för aveln. Egenskaper som kan vara omöjliga att få tillbaka. Kanske är det värre än defekterna, som ju ofta går att testa för.
Min spontana reflektion är att jag känner igen detta från så många andra djurslag och raser. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi minns att gentest aldrig kan ersätta sunt förnuft och en klok avelsplan. Enskilda uppfödare kan inte ta ansvar för sådana saker, men de kan bidra. Som så ofta är det nog ännu mera kunskap som behövs. Både i Japan och här hemma.