stuterikry.blogg.se

Jag har en förebild och inspiratör som betytt mer för mig än jag kanske förstått förut. En förebild som ledare och chef, en kvinna som visade mig vägen och möjligheterna. Som något självklart.

Tack vare henne, och förstås tack vare en uppväxt i en familj där en tös hade samma chanser och rättigheter som alla de pågar som fanns runt mig, så har jag aldrig känt att tjejer och kvinnor behöver stå tillbaka för männen. Såväl bröder och kusiner som nästan alla grannbarnen var pågar. Så jag hängde på dem, och jag var hellre med min far och mjölkade kor än inne i köket. Det fanns inte uppgifter som inte "passade" för en tös helt enkelt.

Sedan kom det sig så att jag kom till Smedhult för sommarjobb på new forest-stuteriet (och det är jag och Smedhults Nova på bilden ovan). Det var ponnyerna som lockade, och jag fick tre fina somrar där som tonåring. Jag lärde mig mycket om new forest-avel och unghästar. Men kanske var den viktigaste lärdomen något som jag inte tänkte så mycket på då. Det var hur stuteriets ägare Ella Velander var som ledare och chef. Ett sätt att vara som jag försökt ta med mig de bästa delarna av.

Hon arbetade vid den tiden som kommunalråd i Helsingborg. Hela veckorna, utom under några lediga semesterveckor, var hon där, då i rollen som Ella Tengbom Velander. Hon var Sveriges allra första kvinnliga kommunalråd, och hon var påtänkt för en ministerpost, men tackade nej. Jag vet rätt lite om hennes insatser på jobbet - det var ju inte där jag såg henne.

Jag kom att tänka på det när jag såg i tidningen att hon fått besök av Ulf Kristersson som överlämnat Moderaternas finaste förtjänstmedalj till henne. Av en tillfällighet var jag hemma i Skåne och såg det i min fars tidning, och lite tidigare hade jag träffat henne i matsalen på samma äldreboende som min far bor på.

Ella är 98 år nu och ser inte längre så bra, men tankeförmågan är det inget fel på. Det var ännu givande att prata med henne. Jag tänkte på alla gånger vi suttit vid det lilla kaffebordet i Smedhult under åren som gått. Jag har regelbundet kommit tillbaka och träffat henne, och alltid har vi haft mycket att prata om. På översta bilden är det Ella och Smedhults Birk. Det är precis så som jag tänker på henne - i full fart och vi diskuterar en häst och dennes möjligheter.

Början var som sagt stuterijobbet. Vi var två flickor som hade Smedhultshästarna som sommaruppdrag. När vi började fick vi en lista med sommarens mål. Vad skulle de olika hästarna lära sig under de kommande veckorna stod tydligt. Vi skötte också stuteriverksamheten och de ston som skulle betäckas med Merrie Master (bilden nedan är Master).

I slutet av sommaren hjälptes vi åt att formulera en annons och sedan tog vi emot spekulanter, visade ponnyer och genomförde affären. Vi hade förskrivna kvitton och vi tog ansvar för pengarna tills Ella kom. På den tiden gällde kontant betalning.

Ella var tydlig om mål och ansvar. Och hon gav oss mandat och litade på oss. Vi fick genomföra affärerna och sålde hästarna. Pengarna fick hon när hon kom från Helsingborg. Hon följde upp det vi gjort genom att läsa i dagboken, som vi skulle föra varje dag. Där står det om väder och vind, om hunden som rymde, och om hur vi tränat hästarna dag för dag.

Hennes tydliga och företroendefulla ledarskap är något jag vill inspireras av. Att sprida engagemang och energi, att tro att allt är möjligt. Jag har långt senare förstått att det hon stod för inte alls är självklart för alla, men jag är tacksam att jag fått med mig den synen från grunden. Hon skulle haft medalj för länge sedan, men jag är glad att hon fick den nu.

Unghästar i Smedhult: