stuterikry.blogg.se

Jag skulle som vanligt gå ut en sväng på morgonen. Ofta blir det att jag hoppar i ridskorna, och jag har flera par. De som jag brukat ha hela sommaren hade jag precis förpassat till soptunnan dagen innan, så jag drog fram ett par andra som stått på skohyllan i farstun ett tag. De var långt ifrån nya, och lite dammiga.

 

Jag klev i den vänstra, tog av den igen för att skaka ur ett par småstenar och så tog jag fram den högra. Den kändes tung.... Så jag tittade ner i den och hittade nästan ett par deciliter hundfoder. Humles torrfoder fyllde halva skon?

 

Det tog inte många sekunder innan jag förstod. Jag ropade på Peppe, som satt vid köksbordet och åt frukost, som vanligt lite före mig i schemat (jag som alltid trott mig vara morgonpigg har fått det självförtroendet lätt tilltufsat efter 16 år med Peppe...).

 

- Minns du musen som du såg för ett par dagar sedan när du åt frukost?
- Ja, den som snodde mat ur Humles skål? Medan Humle sov så gott uppe med dig...
- Mmm, jag vet vart musen sprang. Det var inte där du trodde, utan den samlade allt i min sko....

 

Otroligt vad mycket jobb en liten mus kunde göra på kort tid, tänkte jag när vi tömde skon. Och tur att vi redan börjat med motattack mot höstens musinvasion. Det var ingen tvekan om att nu fyller de sina lager och kommer in till husen med hopp om att klara vintern så.

 

Jag har inget emot vilda djur ute. Men inne vill jag inte ha varken råttor, möss eller getingar. Fast livet på landet innebär att de dyker upp lite då och då, och hellre möss än råttor, om jag får välja. När jag såg lagret var jag lite glad att Peppe sett den lilla musen. Annars kunde man ju undrat vem som samlat allt detta...