Stora kliv
Med Aska går utvecklingen i stora kliv just nu. Och hon skulle vilja ännu mera! Hon ropar på oss så fort hon ser oss i hagen, med den där speciella gnäggningen som är till oss.
Det blev tre veckor mellan dressyrträningarna, för först var det påskuppehåll, och sedan fick Unni och Mercedes ta en träningstid i dressyr. Och fast vi mest ridit ut eller hoppat under den tiden så var det ingen tvekan om att det hade hänt massor i rätt riktning på några veckor.
Nu funkade galoppfattningarna igen - bara fel en enda gång. Det är svårt med formen i galopp, men det syns att det närmar sig där med, och i trav är skillnaden enorm.
Det allra bästa är att hon har så bra bakben. De är igång och jobbar nästan hela tiden, precis som man vill. Blir bara bättre under passet, och efter en stund kommer frambenen med. När hon blir så där riktigt loss finns det en bogfrihet som jag knappt upplevt på egen häst förut. Hon rör sig bara bättre och bättre.
Inger undrade om vi satsar på något championat. Vi får väl se, men inte i år. Även om Aska inte tycker att det kan gå fort nog så har vi ingen brådska. Hon är bara fem och har haft föl, så hon får gå femårs nästa år. Om det passar. Vi får se. Just nu njuter vi av varje dag - det räcker långt.
Bilderna är från träning för Inger och från markarbete hemma - allt lika kul!
