Sorgen och glädjen
Harry Martinsson har skrivit en dikt som heter Sorgen och glädjen. Jag snubblade över den av en tillfällighet och tänkte att den skulle jag ha haft med mig tidigare.
"Varje djup sorg
har förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort den riktningen.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära
som glädjen kan få."
– Harry Martinson, ur Vagnen, 1960.
Denna dikt hade varit fin att ge alla de djurägare jag mött i sorgen över ett förlorat husdjur. En vän som betytt så mycket att en del säger sig inte någonsin vilja skaffa ett nytt djur. Sorgen är alltför tung att bära, tycker de. Ibland har de sagt att det bara blir värre och värre för varje gång.
Det kan vara så. Samtidigt har jag försökt påminna om att sorgen är så tung just för allt det som detta djur har betytt. Att det har gett så mycket glädje, och att det lever kvar i alla fina minnen. "Låt inte sorgen glömma sitt ärende" - det var ett oerhört fint sätt att beskriva detta, tänker jag.
Många av dessa människor har också trots allt kommit tillbaka till mig. Med en ny vän, ett nytt husdjur. Inte en ersättare, ingen kopia, men en ny personlighet att lära känna och få glädje av. Det har varit en glädjens stund även för mig.
Sorgen behöver få sin tid. Men livet går vidare. Att hitta tillbaka till glädjen är nog bara precis det som de som lämnat faktiskt unnar oss. "Tappa inte bort den riktningen"... Jag ska tänka på det.
