Hjälpas åt att träna
Unni och jag rider inte så ofta tillsammans, men vi hjälps åt ibland på olika sätt. Förstås i stallet, men också med träning på olika sätt. Det tycker jag är roligt, och det ger inspiration.
I lördags hade jag en liten kurs, och i slutet av dagen fick hag ett sms från Unni. Hon hade ridit Mercedes tidigare, och undrade om jag skulle rida Aska - annars kunde hon göra det. Jag var rätt trött, och jag tänker också att det är bra att Aska rids av mer än bara mig, så jag svarade att hon gärna fick rida.
När jag kom hem var de redo. Aska hade fått luggen flätad - det var onödigt, hade hon sagt till Unni. Men ridingen gick bra och de kom tillbaka nöjda.
Nästa dag hjälpte jag Unni när hon hopptränade. Mercan river nästan aldrig, och gjorde det inte då heller, men jag fick höja hinder, filma och komma med några tips.
När de var klara sänkte jag allt till knappt halva höjden (de slutade på 85 cm) och hämtade Aska. Då hjälpte Unni mig på samma sätt, och vi fick till en väldigt bra och rolig hoppövning. Aska bjuder och tycker det är kul, och hoppningen gör det naturligt att galoppera på, och att fatta rätt galopp ger sig liksom själv också.
Jag får inspiration av Unnis övningar, och så slipper jag bära fram allt till mig, så det gör att det verkligen blir av att hoppa ibland. Bra det, för det är ju faktiskt kul, och det är väldigt bra med variation! Och det är fantastiskt att kunna hjälpas åt och att dela intresset.
