Hon är med mig, alltså!
Jag tror vi har löst våra sadelbekymmer, för ett tag i alla fall. Och kanske har vi också löst det där med lastning - man kan ju hoppas i alla fall.
I tisdags lastade jag Aska alldeles ensam hemma. Det var hur lätt som helst, och hon klev in och mumsade godsakerna jag lagt i transportkrubban. Jag såg redan på vägen in att hon hade spanat in den, så vitsen med den fattade hon kvickt.
Jag körde förstås superförsiktigt, så sakta att grannarna inte tror jag är klok, men jag släpper förbi folk där det går. Och luckan var spärrad, så det skulle bli så tyst det gick. Aska åkte bra, och jag var nöjd att vara i väg, för regnet tilltog under resan. Kändes bra att komma till ridhus då.
Sadla och fixa allt ensam gick bra, även om det fanns en del att titta på runt parkeringen. Jag hade med en ny sadel, som jag bara helt kort hade testat dagen innan. Jag tog hem den på chansning för att prova, och nu skulle den testas i ett rejält pass.
Sadeln är en Crown, precis som den hon hade innan, men modellen heter Ideal Special (Jensilage har vi sedan förut), och den är 17,5 tum (lite längre än den förra) och med samma vidd faktiskt (MW). Men det som skiljer mest är att främre stroppen sitter extremt långt fram, och det gör att sadeln inte dras framåt och klämmer bogen, vilket var det som hände med den andra - inte kul att galoppera då. Aska har mer liggande bog än Desolett.
Vi var klara i god tid, och jag ledde Aska ett par varv i ridhuset innan jag satt upp. Annars känns det inte riskabelt att sitta upp genast heller, faktiskt. Men all reservtid behövdes inte alls, så vi kunde ta det lite lugnt och höra regnet slå mot taket.
Vi fick ännu en toppenträning, och Aska tar stora kliv i utbildningen nu (som på bilden ovan såg vi ut innan vi körde igång - snygga, sa Aska!). Hon var så härlig, och långa stunder arbetar hon i en väldigt bra och fin form. Framåtbjudning och lyhördhet är med hela tiden, och vi tränade bland annat serpentiner med och utan skrittövergång, volter och vänd rätt upp. Efter halva passet kom ridskolan igång på andra halvan, men det störde henne bara väldigt lite, även när vi mötte dem på kortsidan. Bra träning inför kommande tävlingar.
I galoppen är precisionen i styrningen inte lika exakt som i trav. Men hon galopperade på lugnt och stadigt och med fin bjudning och balans i båda varven - härligt. Och sadeln låg still och den passade mig bra också. Så nu har jag bestämt mig för att satsa på den. Att den var billigare än de flesta andra gjorde ju heller inget - jag hade turen att hitta en demosadel som var rejält nedsatt.
Jag har försökt hitta en Equipe Ice Eva, som jag blev rekommenderad, men jag har inte lyckats (och ville inte köpa ny för sådär 35.000), och det var oväntat att jag köpte en nästa likadan som den jag hade. Men små skillnader verkar räcka, så nu kör vi. Gott att ha en dressyrsadel igen, även om jag rider lätt nästan hela travarbetet ännu, och bara sitter korta stunder. Kanske finns det någon som vill köpa den ena av mina Jessica-sadlar, för jag tänker att en räcker. Jag gillar dem verkligen, men passar inte Aska för närvarande.
Hemresan var kanske allra mest spännande, men vi lastade själva igen. Aska stannade till två gånger på vägen in, men fortsatte strax och klev in lugnt och fint. Härligt! Gott att känna att hon är med mig!