stuterikry.blogg.se

Jag hade precis satt på tevattnet för att ta en eftermiddagsfika mellan två långa möten igår. Som så ofta nuförtiden jobbade jag hemifrån. Jag kastade en blick mot gårdsplan och såg en bil med öppen dörr där.

Ingen syntes till och ingen var i bilen. Jag tog av datorglasögonen, satte på de vanliga och hoppade i ett par sandaler och gick ut. Samtidigt rullade det in en bil till och en stor traktor med kreatursvagn.

Jag började ana vad besöket handlade om. Jag behövde inte sätta på kaffe, men jag tog med kameran och gjorde mig beredd att mota djur.

Först då förstod jag att kvigorna redan var här. Det var inte en smidig parkering inför att jaga kvigor. Kvigorna befann sig i vår vinterhage och i hästarnas ligghall. Sex högdräktiga kvigor som tydligen hade lämnat en kompis kvar i hagen när de öppnat grinden och gett sig av.

Vi var fyra personer, inklusive mig i klänning och sandaler, och så Unni som stod utanför staketet och berättade att jag var fel klädd. Nåja, de andra var bättre klädda och vi tänkte att det nog skulle bli lätt att mota in dem i vagnen när den hade parkerat i grindöppningen.

Och just när vi trodde att de nästan var lastade så vände den vildaste och tog med hela gänget ut på ny tur. Men de var ju i hagen, så de var snart tillbaka. Jag följde inte med ut bland nässlorna, men försökte mota så gott jag kunde när de kom åter.

Men de bröt igenom igen. Så vi bytte strategi och grindade för den ena öppningen i ligghallen och drev dem längs staketet in i den andra öppningen och satte en grind där med.

Sedan var det enkelt. Traktor och vagn flyttades och kvigorna fick kliva på så snällt. Snart var alla sex lastade och kunde åka vidare.

Min fikarast blev annorlunda än jag tänkt. Teet tog jag med till datorn, för vid det laget var det dags att öppna nästa möte. Men det var ju bra med lite omväxling så där en vanlig torsdag.