stuterikry.blogg.se

Jag har nog aldrig tänkt att jag skulle vara aktuell att rida på en clinic. Och det var kanske tur att jag inte visste innan att det skulle bli så i söndags. Då hade jag väl fått prestationsångest, istället för bara glad förväntan.

 

Jag fick ett meddelande med frågan om jag inte ville komma och vara med när Holavedens lantliga ryttarförening ordnade WE-clinic med Mia Säwe (som jag brukar träna för) ett par dagar senare. De hade platser över på lektionerna efter clinicen, och jag tackade ja till att komma. Det var ju evigheter sedan jag tränade WE och att få chansen att göra det på en för Aska ny bana var ju ännu bättre. Lite extra kul att det blev träning på söndagen istället för tävling på lördagen (frågan är om inte träning är roligare?).

 

Peppe följde med, för det här blev en lagom utflykt. Själva clinicen hoppade jag över, för jag tänkte att grunderna om vad WE är hade jag redan hygglig koll på. Så när vi rullade in på parkeringen såg vi fyra ekipage som fick testa på de olika WE-hinderna. Det var den första gruppen som var igång med sin lektion. 

 

Jag sadlade och skrittade fram, och kikade lite på de andra. Någon klarade galoppombyten i slalom, och andra nöjde sig med trav. Jag såg hur alla kämpade på med lansen - inte så lätt som man kan tro när man ser det demonstrerat av den som är van. Men här kan det nog bli nya WE-ekipage snart.

 

Jag började undra var de andra i min grupp var. Men det visade sig att jag var ensam. Medan den första gruppen lastade sina hästar fick jag börja träna lite, och sedan blev det träning med oss som demonstrationsobjekt.

 

Väldigt tacksamt läge att få vara clinic-ryttare efter att de andra testat. De var djupt imponerade av att jag klarade att rida alla moment med lansen i trav. Och vi klarade grinden snyggt både åt höger och vänster efter en stund, eller rättare sagt när Aska slutade säga åt mig att jag gjorde fel när vi gjorde svåra hållet (öppning åt höger är från lätt A och uppåt).

Hon är klok och är så nöjd med att kunna hur alla hinder ska genomföras. Men ibland får man då se till att hon väntar och lyssnar på mig. Allra helst vill hon köra speed hela tiden. Så vi fick öva på att varva att rida ett hinder som speed och sedan nästa som teknik. Först var det svårt, men efter ett tag lyssnade hon fint och jag kunde mer och mer rida med bara blicken och kroppen för att styra fart och väg.

 

Så roligt hade vi! Jag hoppas att det syntes och att de som tittade fick inspiration. Jag är så glad att jag fick frågan om att komma, och fick ju en superbra träning, som ger energi och inspiration! Och publikens storlek var precis lagom för min nivå som clinic-ryttare (du behöver inte fråga hur många de var...).