Flytta om
I söndags behövde jag flytta hästarna från det område som ska bli den nya tomten och vägen till huset. Hassle och Brimi hade gått där fram till dess.
Jag stängslade på lördagen - skönt det med tanke på skyfallet som kom sedan. Jag hörde åskan mullra långt borta när jag fixade det sista. Det var inte så mycket, men ändå lite ändringar så att alla maskiner kan komma fram utan hästar i vägen. Och hagar med både bete och skugga till alla hästar.
Jag valde att passa på att flytta om lite i flockarna samtidigt. Hangvar fick gå kvar där han varit den senaste tiden. Han har ännu gott om bete där, och han gillar att gå in i "holken" som uteboxen fått heta.
Hassle fick ta över stonas hage och den stora ligghallen, samt deras ganska nerbetade del av åkern. Samma åker som Hangvar kommer ner till. Så nu går de båda halvbröderna i varsin parallell hage med en rejäl hage mellan. De ser varandra, och de ropar på varandra (eller på stona mest, tror jag).
Efterhand tänker jag minska avståndet. Planen är att de efter hingstpremieringen ska släppas ihop, om det ser ut som att det kan gå bra. Hassle är ju van att gå med andra, och är snäll och vettig. Hangvar har också gått med andra hingstar då han var i Norge. Så med bra invänjning och rätt timing (höst) hoppas jag att de ska kunna trivas ihop.
Stona fick flytta upp till den delen av berget/sommarhagen som ligger utanför tomten. Det var där jag behövde flytta lite stängsel. De fick också åkern ner till vägen. Det betyder att de kan se både Hassle och Hangvar, om de är i den delen av sina hagar.
Och båda hingstarna kan se stona, och kan se att ingen av dem går hos stona. Jag tycker lite synd om dem att vara ensamma, men jag tror att det är bra att de har en tid utan stoflock innan de släpps ihop. Mindre att försvara då, tänker jag.
Brimi har trivts fint med Hassle, men vilken glädje det var när hon och Brusali kom tillsammans igen. De båda systrarna älskar verkligen varandra. Brusali skuttade omkring lyckligt, och Brimi hängde på. I alla fall en stund. Sedan påminde hon syrran om att det fanns massor av gott gräs.
Det hade Aska och Finja redan sett. De hakade inte på de ungas vimsande. Snart var det helt tyst och lugnt i den hagen. Hingstarna ropade lite, men på det hela gick flytten väldigt bra och lugnt.
