2022 i backspegeln
Årets sista dag är här. 2022 har på många sätt varit tufft och utmanande. Det har präglats av Peppes cancer och död. Vi började året med besked om elakartad cancer, och vi avslutade den resan med urnsättning i förrgår. Däremellan massor med besök på sjukhuset.
I början av året med hopp om att bli frisk, lite längre fram med målet att få fler bra dagar. Och det fick vi, och vi hann resa och uppleva mycket ihop. Men på slutet fanns inte kraft till att resa, utan då fick man anpassa till vad som var möjligt. Den sista resan gick till Höga kusten, och resten av hösten höll vi oss hemomkring.
Men trots detta så har jag också många fina minnen som jag tar med mig in i framtiden. Roliga stunder, fantastiska vänner och bra upplevelser. Jag är glad att Peppe hann träffa så många vänner innan det var för sent. Och jag är tacksam över alla underbara vänner som på olika sätt gjort skillnad för oss under året.
Man kan ju bara läsa bakåt i bloggen om man vill minnas och titta tillbaka. Allt finns inte där, men mycket ändå. Jag tänkte göra det i en lite kortare form och laddade upp bilder från året. Från början tänkte jag ta en per månad, men det blev visst liiiite fler.... Så häng med, om du vill!
I början av året bestämde vi att vi skulle bygga nytt och att Ella och Daniel skulle köpa mellangården. Projektet startades med alla papper i början av året (och det är väl inte slut än), och i slutet av året finns i varje fall en utsida till ett nytt hus.
En del i att bygga har varit att rensa undan träd och buskar som inte ska vara kvar. Vi har även passat på att röja i hästarnas hagar och eldat massor av ris, både al och nypon. Många kvällar med grillning har Daniels flit med röjsågen gett oss, och hästarna har nyfiket tittat på.
Till Valborg bjöd vi in grannar för att berätta om byggplanerna, och fick en mysg eftermiddag. Flitigaste riseldaren var Peppes syster Annika, som kommit från Norge, och som besökt oss flera gånger under året.
Zizou var på sin första utställning, en iskall Kristi himmelfärdshelg. Han skötte sig finfint och fick Excellent samt blev tredjeplacerad i en stark juniorklass.
Vi fick tillfälle att testa centrerad ridning i början av året, och har sedan fortsatt med det som komplement till de vanliga träningarna. Nyttigt och bra.
De sista månaderna fick vi ställa in att åka och träna, men fram till dess har både dressyrträningarna för Inger och WE-träningar för Mia varit sådant som verkligen gett oss inspiration och glädje. Vi ser fram emot att komma igång igen!
Tävla har det däremot blivit sparsamt med. Det blev varsin start för Ella och mig, båda på Ölmstads WE-tävling på hösten. Där vann Ella lätt B med Hangvar, och både Hangvar och Aska klarade en andra godkänd ritt och ska nu få prestationsmedalj i brons i WE.
Ettårige Björke Kry blev kastrerad och såld på vårkanten. Han har fått det jättebra, och vi återsåg honom på sommarpremieringen där han fick finfina poäng och var så duktig.
Vi visade också våra egna Brimi Kry och Brusali Kry. De fick 41 poäng och diplom (Brimi) och 40 poäng och klass 1 (Brusali), så det gick verkligen jättebra. Dessutom snälla och duktiga hela dagen, båda två.
Vi hade väl tänkt sälja minst en av dessa båda i år, men vi kom aldrig till det beslutet. Istället betäcktes båda. Brusali med Kronos, som vi också hade äran att ha på besök i midsommar, då han tävlade framgångsrikt i Aneby. Brimi, och även Finja, betäcktes med Hassle här hemma.
Finja visades lite senare på sommarpremiering och höjdes till A. Vi hoppas att hon snart ska vara klar för Elit, men är glada att hon redan nu fått kvitto på vilket bra avelssto hon är.
Hassle släpptes med en flock ston i maj, och sedan tillkom några under sommaren, så totalt blev det nio ston. Alla var dräktiga vid säsongens slut, så vi hoppas på nio fina föl nästa år.
Jag har också haft glädjen att se de flesta av Hassles föl i år. Alla ston han betäckte hos Hajums fölade, och det har blivit så fina föl, och så roligt att få träffa dem!
Vi har rest mycket mer än vi trodde skulle bli möjligt i år. Det började med småutflykter hemomkring, som till Visingsö, dit vi rest flera gånger i år. Sedan blev vi erbjudna att låna stuga i Norje av Elisabeth. Det blev en så fin upplevelse, och den gav mod att våga lite mer.
När vi såg att Peppe faktiskt blivit lite bättre efter några veckors behandling med cellgift vågade vi boka hans drömresa och gav oss av till Madeira i början av sommaren. Det blev så lyckat, och jag är så glad för det.
I slutet av sommaren hann vi även besöka Höga kusten, och även om Peppe inte orkade vandra varken där eller på Madeira så blev det också några fina dagar, som avslutades som sommarpremieringen på Wången.
Några av de vänner vi besökt flera gånger under året är Lasse och Marie-Louise Cederblad. Lasse gick tyvärr bort i augusti, och bara några veckor innan hade vi köpt Hangvar Kry av dem. Hangvar som vunnit allroundklassen på SM och tagit silver i dressyr där i år kom till slut tillbaka hem efter många år och långa resor.
Vi visade honom på avelsvärderingen i september. Han gjorde bästa bruksprov, men fick 39 poäng exteriört, vilket inte räcker till godkännande.
Vi hade hoppats att Hangvar och Hassle skulle trivas ihop, men det gick sådär. Så efter en tid gav vi upp och delade på bröderna igen.
En del andra premieringar och utställningar har det som vanligt också blivit, både som domare och som publik. Jag kompletterade med domarbehörighet för arab i början av året, och passade på att åka och titta på en utställning i Tärenäs, som ligger nära. Det är alltid intressant att se hästar av olika raser och typer, och bra hästar är alltid roligt att se oavsett storlek och användingsområde.
Så när jag åkte och tittade på fjord-EM och dansk hingstpremiering på Vilhelmsborg passade jag på att träffa Jenny, en barndomsvän, och att se hennes häst tävla. På samma resa mycket annat hästprat och ett intensivt hästdygn blev det!
Men sommaren var förstås inte bara hästar. Tage körde Vätternrundan i extremdåligt väder, men klarade det. Han har också tagit examen som civilingenjör i maskinteknik och börjat jobba. Barnen börjar bli stora allihop, och nu har Unni bara en termin kvar till studenten. Körkortet är klart och det underlättar.
Ella och Daniel har blivit kattägare, då Maximus och Gluteus har flyttat in. Ludde är nyfiken på dem, men Gluteus är inte lika förtjust.
När Peppe inte längre orkade så tog Daniel över och körde betesputsen, och jag tror han var lika glad för det som då han körde själv.
Han hann också komma in i nya huset, som restes i oktober, och vi rullade dit med rullstolen som behövdes de sista veckorna.
Allra mest är väl livet de vanliga dagarna, även om det finns hur många speciella minnen som helst också. Men en promenad över markerna, där jag ser hur naturen ändras med årstiderna, är alltid något som ger kvalitet. Liksom att titta till och titta på hästarna.
Jag avslutar med några ganska nya vinterbilder från dagar med snö. Vintern bjuder ömsom tö och ömsom snö. Så är det i år och så blir det nog nästa med. Snart är 2022 bara minnen, och jag ska försöka ta med mig de bästa av dem.
