Konstiga märken
Det började med att Aska hade ett sår mitt i pannan, precis där virveln sitter. Det var intorkad gegga och bara knappt ett par centimter stort. Ingen större fara alls, utan jag tvättade av och satte på lite zinkpasta, eftersom det var fuktande. Och det läkte fint och snabbt. Men hur sjutton hade hon fått det under sin tjocka lugg?
Den frågan fick inget svar, men några dagar senare hade Brusali ett sår strax ovanför mungipan. Det var heller inte stort och inte allvarligt, men de ska ju inte ha sår...
När Brimi sedan hade ett liknande märke på andra sidan huvudet, mellan öga och näsborre, började vi verkligen fundera. Hennes var knappt ett sår, mest lite avskavd päls, men annars likt de andras.
Ella och jag spanade runt i ligghall och hage. Det måste finnas något som orsakade såren! Vi blev inte helt säkra, men vi har en teori. Det är att de skadade sig på badkaren som vi fodrar i. De älskar att putta runt på dem, flytta dem och välta dem.
Finja står mest i dem, men de andra välter och knuffar. Med huvudet. Finns det en vass kant, eller liknande så skulle det kunna bli precis så.
Vi hade inte lust att chansa. Vi bar ut alla tre badkaren och ställde dem bakom stallet i väntan på transport bort. Stona fick stora plastbaljor istället. Vi brukar ha sådana också, men de knuffas verkligen omkring - långt!
Men bättre bära tillbaka baljor än att ha onödiga sår. Om det nu berodde på det. Vi vet inte, men sedan vi bytte har det varit lugnt. Hingstarna har faktiskt sina kvar, och vi tänker att de dels är mindre våldsamma, eftersom de är själva om varsitt kar. Och så kanske det är något på bara ett av de som stona hade, och kanske mindre risk med de andra. Men med tiden kanske vi byter ut allihop.
