Chansar inte
Idag och imorgon är det dressyrkurs på Tranås ridklubb. Ella och jag har verkligen sett fram emot den, efter ett långt uppehåll utan träning.
Vi satte igång hästarna så smått i december, och massor har det väl inte blivit ridet. Ibland har tiden fattats, ibland har underlaget gjort det omöjligt. Men nu var vi taggade att komma igång.
Ända tills jag såg väderprognosen i söndags. Jag var ute med Zizou och såg hur mycket snö det hade kommit den eftermiddagen. Jag var lite överraskad och hade inte koll på att det skulle bli flera centimeter snö den eftermiddagen. Vägen var slirig.
Så jag kikade på prognosen för veckan för att se hur det skulle bli inför onsdag och torsdag, då vi skulle träna. Kunde ju vara bra att veta.
Redan framåt natten skulle det börja regna, och det stämde. På måndagen försvann all snö. Men sedan var det mer på väg, och dessutom blåst.
När jag såg att det väntades runt 2 decimeter nysnö ihop med kraftig blåst så kände jag att det inte var värt det. Visst var vi träningssugna, men inte är det värt att chansa på att lägga hästen i diket på vägen dit.
Vi bor backigt, och det är vackert, men det är utmanande när det är halt. Och så viktig är aldrig en träning, eller en tävling.
Så vi tränar vidare hemma, och ser fram emot att träffa Inger en annan dag. Det fanns andra på kölistan, så då gjorde vi någon annan glad. Någon som står vid ridhuset eller har bättre resväg. Bra för dem, men jag vill ändå inte byta. Bilderna är från i söndags. Hur det blir idag får vi snart se.
Den andra bilden är så väldigt fin! Det är precis lagom skymning så att man fortfarande ser alla detaljer i landskapet, samtidigt som ljusen på gården framträder tydligt. En stämning att ta med sig i ruskvädret!