stuterikry.blogg.se

Att avla för friska och sunda djur borde vara en självklar grund i allt avelsarbete, oavsett ras eller art. Där är vi väl inte riktigt än, och även om viljan finns på många håll är det inte alltid så enkelt. Mer än en gång har jag, som hästuppfödare, sneglat med viss avund på de möjligheter som finns inom avel för kor.

 

Sedan många år har man i avelsvärderingen av mjölkkor i Norden tillgång till data från veterinärbehandlingar, så kallad djursjukdata. Här kodas kons individnummer och kopplas ihop med hennes härstamning. Att lägga ihop hälsodata, produktion och genomiska tester gör att man får relevanta och väl fungerande underlag som gör att våra besättningar kan få kor med sänkt risk för en rad sjukdomskomplex, som juverinflammation och hälta.

 

Veterinärer kan använda samma data för att jobba med förebyggande djurhälsorådgivning. Man kan enkelt dokumentera nuläget, sätta mål och följa utvecklingen genom smidiga verktyg som presenterar uppgiterna. 

 

Jag har länge hoppats att vi skulle kunna få tillgång till något liknande inom hästavel. Tyvärr verkar utvecklingen just nu gå i motsatt riktning. Hela modellen med djursjukdata är hotad.

 

Det finns just nu en remiss ute (svarstid om en vecka) som bland annat innehåller förslag om att kravet på veterinärernas krav att rapportera ska upphöra. Det är inget som de flesta vill, och frågan är tekniskt komplicerad, men egentligen lätt att lösa, om saken prioriteras upp hos de som beslutar om detta (departementet). 

 

Jag hoppas verkligen att det ska lyckas, men är mycket oroad. Om du vill läsa lite mer om vad detta är så har jag sammanställt en text, tillsammans med några kollegor i Växa. Jag klistrar in den nedan

 

Djursjukdata är centralt i det framgångsrika förebyggande djurhälsoarbetet i Sverige, som har fått stå förebild för många andra länder. Detta gäller inte minst i att begränsa antibiotikaanvändningen, där mantrat ”friska djur behöver inte antibiotika” väl sammanfattar vår inställning och utgångspunkt. För att kunna följa upp hälsan räcker det inte att registrera användning av antibiotika, utan det breda underlag som kommer från djursjukdata är nödvändigt. Många viktiga diagnoser, som bidrar till helhetsbilden, kommer inte med i en avskalad antibiotikarapportering. Vi behöver kopplingen hela vägen ner till individnivå, och inte bara för besättning som är planen, för att kunna använda data för djurens hälsa.

Traditionellt arbetar veterinärer bland annat med att bota sjuka djur. Inom lantbruket kompletteras det arbetet med ett strategiskt förebyggande arbete för att hålla djuren friska. Ett viktigt underlag i detta arbete är djursjukdata, som ger möjlighet till att identifiera förbättringsbehov samt att följa upp resultaten av arbetet. Det ger också viktiga underlag för forskningen.

I de nordiska länderna har vi avlat för hälsa på våra mjölkkor sedan 1980-talet. Tillsammans med Danmark och Finland avlar vi mot det gemensamma nordiska avelsmålet Nordic Total Merit index (NTM) som strävar efter friska, fruktsamma, högavkastande och långlivade kor med en funktionell exteriör. Flertalet egenskapsgrupper vägs samman baserat på ekonomiska värden där minskade kostnader, såsom sänkta veterinärkostnader tack vare friskare kor, är lika betydelsefulla för förbättrad lönsamhet som ökade intäkter genom högre mjölkavkastning. För produktionen får aldrig ske på bekostnad av hälsan. Därför väger hälsoegenskaper såsom juverhälsa, klövhälsa och resistens mot metaboliska störningar och överlevnad tungt i urvalet av våra avelsdjur. Vår avel för juverhälsa har bland annat lett till att kor födda 2022 har genetisk kapacitet för 3,5% lägre mastitincidens än kor födda år 2010.  

Djursjukdata är data över veterinärbehandlingar av djur. Data sänds från den behandlande veterinären till Jordbruksverket. Utifrån avtal sänds sedan data över veterinärbehandlingar av nötkreatur från Jordbruksverket till husdjursföreningen Växa som sammanställer och förmedlar den vidare som djursjukdata.

Genom att kontinuerligt följa djursjukdata kan vi övervaka djurhälsan i våra svenska produktionsdjursbesättningar. Djursjukdata sammanställs på olika nivåer.

Nationella data gör bland annat det möjligt för branschen att reagera på, och sätta in åtgärder vid, avvikelser och ligger till grund för forskningsprojekt som syftar till friska djur och en hållbar produktion.

Regionala data gör det möjligt att bedriva riktade informationsinsatser, och djursjukdata på besättningsnivå är en grundpelare i förebyggande djurhälsoarbete för svenska mjölkproducenter.

Som en del i arbetet med att få mer hållbara djur används också djursjukdata i avelsarbetet så att aveln kan bygga på de djur som håller sig friskast. Att vi har friska och hållbara djur som inte behöver antibiotika är en framgångsfaktor för svensk livsmedelsproduktion och är viktigt för svensk livsmedelsförsörjning.

En central orsak till att jobba förebyggande för friska djur är att kunna hålla antibiotikaförbrukningen, och därmed risken för resistensutveckling, låg. Under de senaste 20 åren har andelen mjölkkor och kvigor som behandlats med antibiotika minskat med 40 procent till strax under 8 förskrivningar av antibiotika per 100 ko-år. Denna minskning går hand i hand med att bakteriella infektionssjukdomar och sjukdomar som predisponerar för infektionssjukdomar har blivit allt ovanligare. Baserat på djursjukdata har nationella insatser, såväl som besättningsspecifika insatser, kunnat genomföras för att förebygga både infektionerna i sig och de tillstånd som ofta leder till infektioner, och antibiotikaförbrukningen har därmed kunnat minska.

I de nordiska länderna har vi avlat för hälsa sedan 1980-talet. Djurägare, veterinärer och experter har noggrant registrerat uppgifter hos varje enskild ko och individ. Det har gjort Sverige och Norden till föregångsländer inom aveln för friskare djur. I Sverige avlar vi för friska, effektiva och problemfria kor med hög produktion av mjölk. Men produktionen får aldrig ske på bekostnad av hälsan!  Det gör den svenska och nordiska aveln unik och något vi kan vara stolta över!

I avelsmålen för svenska kor ingår avel för mastitresistens och resistens mot fruktsamhetsstörningar, metaboliska störningar samt ben- och klövsjukdomar. Informationen bakom avelsvärdena baseras på veterinärregistreringar och är beroende av data från Jordbruksverket. Tack vare avelsarbetet har svenska kor födda 2022 genetisk kapacitet till 3,5% lägre mastitförekomst än kor födda 2010.

Effekten av vårt svenska avelsarbete har inte bara bäring i den svenska produktionen. Inom avelsarbetet samarbetar Sverige med Danmark och Finland och även deras avelsframsteg är beroende av vår data.

En förlust av tillgången till djursjukdata så som den ser ut idag skulle ge märkbara konsekvenser för branschen. I det korta perspektivet skulle möjligheten att övervaka nationell djurhälsa till stor del försvinna. Denna övervakning behöver baseras på diagnos och kopplas till individ och besättning för att ge nytta för strategiskt förebyggande djurhälsoarbete. Data över förskriven antibiotika räcker inte, då samma antibiotika används till olika sjukdomskomplex och dessa sjukdomskomplex förebyggs på olika sätt.

Koppling till individ och besättning behövs för att kunna identifiera besättningsfaktorer (såsom mjölkningssystem och inhysningssystem) som är kopplade till ohälsa, och för att kunna följa trender kring detta. I det korta perspektivet skulle vi alltså förlora möjligheten att sätta in väl riktade åtgärder för förbättrad djurhälsa nationellt och sannolikheten är stor att sjuklighet och antibiotikaförbrukning skulle påverkas negativt.

För den enskilda lantbrukaren och veterinären skulle förlust av sammanställd djursjukdata innebära merarbete för att manuellt göra nyckeltalsberäkningar utifrån förrättningsunderlag från veterinären och därmed kunna bedriva förebyggande arbete som idag, men utan möjlighet till benchmarking mot andra besättningar. Om inte viljan eller kunskapen finns hos lantbrukare och veterinär att göra de manuella beräkningarna skulle förebyggande arbete bygga på råd som är sämre underbyggda och riskerar att ha sämre effekt.

Nyckeltal från djursjukdata ingår dessutom som viktiga kriterier i ViLA mjölk och styr både besöksfrekvens och om besättningen alls får använda sig av konceptet.

Forskning och utveckling kommer att hämmas om djursjukdata inte kan fortsätta samlas in och göras tillgängligt. Idag kan vi föreslå forskningsprojekt utifrån kunskap om vilka sjukdomar som är vanligast och bland annat undersöka riskfaktorer genom att använda djursjukdata. Utan tillgång till djursjukdata behöver forskningstid och -medel först läggas på att undersöka hur vanliga olika sjukdomar och sjukdomskomplex är innan vidare forskning kring hur de bäst förebyggs kan ske.

I det längre perspektivet ser vi ingen annan lösning än att utveckla ett alternativt sätt att samla in information om hälsa och sjuklighet hos våra produktionsdjur, för att kunna bedriva nationell djurhälsoövervakning, avel för bättre djurhälsa och tillhandahålla system för övervakning av djurhälsoparametrar på besättningsnivå. Att få till en sådan lösning kommer ta tid för förankring och innebära stora investeringskostnader för branschen. Utan lagstöd är risken också stor att vi aldrig kommer kunna få till en komplett nationell bild över djurhälsoläget.

Redan under 70-talet sammanställdes antal veterinärbehandlingar av lantbruksstyrelsen baserat på veterinärernas årsberättelser (SOU 1981:57). Här var det endast antal djur som behandlats och om det var nötkreatur eller svin. I veterinärernas årsberättelse fanns även vilka diagnoser som satts av veterinärerna och sedan beräknades behandlingsprevalensen nationellt ut med hjälp av data från Statistiska centralbyrån gällande antal nötkreatur och svin.

Redan då, under 70-talet, såg man vikten av att samla in och sammanställa djursjukdata och ett samarbetsprojekt pågick mellan Svensk Husdjursskötsel (SHS) och staten under 1971-1977 för att testa hur man skulle kunna digitalisera veterinärjournalerna (SOU 1981:57). Målsättningen då med digitaliseringen är lika aktuell idag (direkt hämtat från SOU 1981:57):

1.       Underlätta och uniformera veterinärernas administrativa arbete

2.       Möjliggöra säkrare sjukdomsstatistik

3.       Möjliggöra en kontinuerlig redovisning av veterinärmedicinska observationer och åtgärder i den enskilda besättningen

4.       Utgöra en viktig komponent vid en utbyggnad av avelsarbetet med nötkreatur för att omfatta ökad resistens mot de sjukdomar som med hänsyntagen till djurlidande och ekonomisk betydelse är mes angelägna att bekämpa.

5.       Möjliggöra kontinuerliga studier av olika miljöfaktorers inflytande på djurhälsan

6.       Utgöra ett värdefullt underlag vid forsknings- och utvecklingsarbete som berör djurhälsovård och djursjukvård i olika avseenden.

Man konstaterar även att ”ett datoriserat system möjliggör en säkrare sjukdomsstatistik som kan systematiseras och delges snabbare, oftare och mera detaljerat”. Man skriver även att det är viktigt att ha systematiserade praktikjournaler för att få en kontinuerlig sammanfattning av hälsoläget i enskilda besättningar och att det är viktigt att informationen finns på gård så de veterinärer som kommer till besättningen snabbt kan få en uppfattning om hälsoläget på gård – detta är lika viktigt idag. Att gå tillbaka till ett papperssystem på gård då den digitala informationen inte längre kommer kunna förmedlas är således som att gå tillbaka till 70-talet. Det är dock lika svårt idag att sätta pengar på vad fördelen med att ha lättillgänglig information om hälsoläget på gård som då ”Det torde dock inte vara möjligt att med någon större säkerhet värdera dess fördelar i pengar” (SOU 181:57).

Att få in djursjukdata bara gällande mastitbehandlingar (den vanligaste förkommande sjukdomen hos mjölkkor då och nu) för att ta med i avelsvärderingen där man spekulerade i att man kunde minska förekomsten med 1 procentenhet (från 16 till 15 procent) skulle innebära en besparing för svensk mjölkproduktion som skulle motsvara 10 års datoriserade praktikjournaler (SOU 1981:57). Totalt sedan 2001 har vi tack vare det förebyggande juverhälsoarbete (via bland annat rådgivning och avel) minskat den direkta kostnaden för veterinärbehandling av klinisk mastit med cirka 10 miljoner kronor per år.

Nästa stora utredning av djursjukdata publicerades 2005. I utredningen Nytt djurhälsoregister – bättre nytta och ökad säkerhet (SOU 2005:74) beskrevs användningen och syfte med djursjukdata så här:

• Övervakning av läkemedelsanvändningen: ett system för registrering och redovisning finns i dag, där djursjukdata kombineras med statistik från apoteken över försäljning av läkemedel till djur

• Övervakning av smittsamma djursjukdomar: endast viss begränsad användning i dag, bland annat rapportering till EU-kommissionen

• Djurhälsoarbetet med nötkreatur, inklusive avelsvärdering för bättre djurhälsa (också en form av sjukdomsövervakning)

• Veterinär tillsyn: främst sammanställningar som underlag för verkets centrala samordning och länsveterinärernas operativa tillsyn

• Näringsutveckling: avel, rådgivning och utvecklingsarbete avseende nötkreatur, i synnerhet inom mjölkproduktionen

• Forskning kring nötkreaturshållning och –produktion, inte minst kopplingen till djurhälsa

• Utredningsarbete: främst vid Jordbruksverket, men även för hållbarhetsredovisningar

Dessa punkter har sedan modifierats något och i en skrivelse till Regeringskansliet från Jordbruksverket 2012 förtydligade man syftet med varför djursjukdata bör samlas in:

·       Övervaka läkemedelsanvändningen

·       Övervaka sjukdomsläget

·       Användas i tillsynen över veterinärer och djurhållare

·       Utgöra underlag för utvärdering och forskning

·       Utgöra underlag för avelsvärdering

·       Utgöra underlag för rådgivning och utveckling av djurhållande företag

·       Utgöra underlag för veterinärers och yrkesmässiga djurhållares egenkontroll

Jordbruksverket fick 2018 i uppdrag av regeringen att utvärdera hur systemet för inrapportering av djursjukdata fungerar för att få till stånd en fullgod inrapportering av djursjukdata och en fullgod övervakning av antibiotikaanvändningen. Rapporten slutredovisades 2019 och i bilagan ”Åtgärder för förbättrad inrapportering av djursjukdata” står bland annat att djursjukdata är en informationskälla med stor potential att kunna bidra i arbetet med djurhälsa och antibiotikaresistens, kommunikation av mervärden med mera. Man föreslår också att syftet med djursjukdata förtydligas – ”Syftet med djursjukdata bör vara att följa trender och förändringar i sjukdoms- och djurhälsoläget, i läkemedelsanvändningen samt för att kunna sammanställa och rapportera statistik enligt gällande regelverk” – och motiverar det med att det är viktigt för att säkerställa en god djurhälsa och rationell läkemedelsanvändning.

Även om det idag bara är för mjölkkor som djursjukdata används fullt ut så har man inom flera andra djurslag börjat kika på detta som en utvecklingsmöjlighet. Sverige är också en internationell förebild i ett framgångsrikt förebyggande djurhälsoarbete. Det är väldigt angeläget att vi får fortsätta på den inslagna vägen. Betydelsen av att arbeta förebyggande och att minimera antibiotikaanvändningen har nog aldrig varit tydligare än idag.