Ett år mitt i livet
Vad som är mitt i livet vet man inte förrän efteråt. Att jag skulle bli 114 år är väl mindre sannolikt. Ändå känns det just nu som mitt i livet.
2024 har varit ett bra år, och jag hoppas att nästa år ska ha minst lika mycket kul att bjuda. En dag i taget, med nyfikenhet och med tacksamhet över allt som är bra.
När jag blickar tillbaka förundras jag över hur många saker jag hunnit, inte minst alla roliga upplevelser jag har haft med Ingemar. Och förstås med mina fina och härliga barn.
Jag har Ella som granne, då hon och Daniel bor bara några hundra meter från mig. Mellangården i Taleryd har fått nya ägare, som hunnit med en hel del fix hos sig.
Tage ser jag inte lika ofta, då han bor i Stockholm, men Ingemar och jag har varit där i samband med Bruce Springsteen i somras, och vi var med Tage på Vätternrundan i juni bland annat.
Unni pluggar i Uppsala, och henne hjälpte jag flytta till en lägenhet i somras. Skönt byte från trångt korridorsrum, och fint att se att hon verkar trivas. 1,5 år har hon redan pluggat, men var hemma och sommarjobbade. Lite då och då dyker även pojkvänne Felix upp här, och även han är en välkommen gäst.
Ingemar och jag har hunnit med både vardag och resor. I vårbruk och höstbruk har jag oftast åkt till honom. Att vara med och dela vardagen då känns bra och jag tycker det är roligt att åka med i tröska eller traktor. Jag har lärt mig massor om växtodling, och inte minst potatis detta år.
Andra tider på året kommer han oftare till mig. Eller så gör vi en kortare eller längre utflykt. Längsta resan var till Gotland, som blev ett fint minne på alla vis. Ungefär lika länge var vi i Norge, på skidsemester på längdåkning i finfina spår och en fantastisk hytte, generöst utlånad av Annika och Tom.
Konserter, mässor och föreställningar har det blivit många, förutom Bruce Springsteen har vi varit på magiskt trolleri, Noice, Billy Opel, Familjen Addams (två gånger), Tranafton hos Löfwings, Shirley Valentine och så hästtävlingarna på Scandinavium. Dessutom Elmia Lantbruk (med Elmia Innovation Award) och Borgeby fältdagar.
Jag har fått segelflyga flera gånger och dessutom en tur hela vägen hem med motorseglaren (nej, vi landade inte, utan flög tillbaka direkt). Vi hann med en utflykt till Bohuslän och riktigt salta bad innan vi reste österut mot Gotland - lyckat alltihop.
Allt har förstås inte varit kul, så är det ju inte. Jag tog beslutet att ge bort Zizou efter att ha konstaterat att han inte trivdes ihop alls med Ingemars Felix. Tråkigt, men det blev bra för alla, och det är ju viktigast.
Iver har jag kvar, och han älskar alla, och är nog älskad av de flesta (utom de som tycker han pussas för mycket), Han blev bästa hanvalp på västgötaspecialen när han utställningsdebuterade, och blev också reserv bästa valp. Lite senare tog han ett juniorcert med excellent och CK på nordisk utställning i Norrköping. Vi har hunnit röntga höfter med, och fick bästa resultat ; A,
Jag trivs jättebra i mitt hus, och det mesta börjar komma på plats. Livet är bättre än på länge, och jag är tacksam för allt bra som 2024 har gett mig. Jag önskar er alla ett gott slut på detta år, och sedan en fin start på nästa!
