Finaste hästen på tävlingen!
I lördags var vi på årets sista dressyrtävling för vår del. Finja gick sin sista tävling på länge, eftersom hon är dräktig och om allt går som det ska så blir det nog inget tävlat alls nästa år. Haldol ska med till Friends och rida dressyr där, så på sätt och vis är det inte slut än för honom. Men det blir en paus i tävlandet, då Ella åker till Frankrike nästa helg och ska vara där och jobba några månader.
Finja gjorde en bra avslutning och visade att mycket har fallit på plats under hennes första tävlingsår. Hon gick en lokal lätt C:1 med 60,7% och satte därmed sin tredje godkända lätt C. Så ni skickar vi ansökan om prestationsmedalj i brons för henne, och sen ligger en klar ritt i lätt B och väntar när hon kör igång igen. Om reglerna är lika då förstås. Annars fixar hon nog det i alla fall. Jag tror hon kommer vara ännu bättre när hon så småningom sätts igång igen. När det blir är ännu inte bestämt.
Haldol tävlade regional lätt A:P1. Han var superfin på framridningen, och inte minst galoppen var härlig. Han fick med sig fina skolor och ett hyggligt travprogram in på tävlingsbanan, men blev igen spänd i galoppen och tappade för mycket där för att nå upp till ett godkänt kval för nationell nivå. Som nästan alla andra tävlingar han varit på i år så slutade han som första utanför placering. Det är ju bra, men blir lite trist i längden. Denna gång var de fyra i gruppen, alltså en placerad och han var tvåa.
De nya reglerna med gruppindelning efter ryttarens ålder samt kategoriindelning gör att det nästan alltid blir väldigt små klasser, och oftast en, ibland två, placerade. Det blir mer spännande med lite större klasser. Till exempel kunde vi konstatera i Finjas klass att det var kört efter första ryttaren som fick 72%, och det var också där fyra startande. Med lite fler placerade finns på något sätt mer möjligheter även om det är lika stor andel placerade.
När Finja var i collecting ring sa en funktionär: Det är den finaste hästen på tävlingen! Det visade sig att de också hade fjordhäst på foder, och jag tror att vi bidrog till lite ny inspiration. De älskade sin snälla häst, men hade fått tråkiga omdömen som "kossa" av andra. Varför gör en del så?
Om man behöver mer bevis för att se att de kan och duger så räcker det bra att öppna Facebook. Den här helgen har jag hittat massor av fina resultat av fjordhästar. Några exempel som jag har fångat upp är seger i lätt A dressyr bland stora hästar, placering i lätt A dressyr bland stora hästar, placering i lätt C och lätt B dressyr, inofficielle utmärkelser som hopphäst på treårstest och en hel del till. Så vi kan vara stolta över våra fjordhästar, och om någon säger kossa nästa gång så hoppas jag att det beror på att fjordingen presterat bäst. Men då är det trevligare att säga grattis...