Flera hingstar
Att ha en avelshingst är inte alls detsamma som att ha flera. Unghingstar trivs och leker i flock, och det kan äldre hingstar också göra, men inte om det finns ston i närheten. Här kommer hästens ursprungliga beteende tydligt fram, och man kanske kan tycka att det ställer till problem för människan, men människan gör klokt i att ta reda på vad som ligger bakom hästens behov och beteenden.
I det vilda lever hästar i små flockar med ston som är släkt med varandra. En hingst finns med flocken. Övriga hingstar lever i ungkarlsflockar, där en och annan då och då lyckas skaffa sig rollen som flockhingst, och där en del av de andra ibland kommer åt att betäcka ett sto. De hingstar som går i ungkarlsflocken går ner i hormonaktivitet och får faktiskt också mindre testiklar. Om de lyckas få en stoflock går aktiviteten upp.
Både hingstar och ston visar en tydlig säsongsmässighet i sin könsdrift och könsfunktion. Toppen ligger runt midsommar, när det är som ljusast och slutet av året är det många ston som inte brunstar, och många hingstar som har lägre kvalitet på sin sperma.
Jag har aldrig haft mer än en avelshingst i taget. Men även en valack kan stressa en hingst. Mina hingstar har alla kunnat gå med valacker eller unghingstar under vintersäsongen, men framåt vårkanten så börjar de vara ganska tuffa mot sina konkurrenter. Hassle tyckte att det var irriterande att Haldol, som ju är valack sedan flera år, och helt beter sig som en valack, gick med flera ston på andra sidan vägen i sommar, trots att Hassle hade en egen liten flock. Han markerade tydligt att han inte var välkommen dit.
När jag lånade Alvedon blev det ännu mer tydligt. Hassle och Alvedon kom aldrig så nära att de såg varandra, men det var ingen tvekan om att de var medvetna om varandras närvaro. När jag i slutet av säsongen fick låna Ringo en vecka hade Hassle redan flyttat, men jag kunde konstatera att även ettårshingstarna började bli medvetna om sin roll som hingstar, åtminstone Zorro. Han travade längs staketet och hingstgnäggade när vi gick förbi med ett sto, och han tyckte inte alls att det var en bra idé att gå ner till stallet mot Ringo med dem.
Att ha flera hingstar innebär alltså en kraftigt ökad stress för hingstarna. Kan man skilja dem helt så löser man det förstås, men få har så stora arealer att de inte störs av varandra. Om man bara har hingstar och valacker så är det också lugnare, men det är ju sällan därför man har avelshingst...
Det händer ibland olyckor med hingstar. Många olika saker kan ligga bakom, men man ska komma ihåg att även en snäll och väluppfostrad hingst har drifter som ligger djupt rotade. Om han stressas så kan det slå över med allvarlig följd. Illa nog om de slåss med varandra, och ännu värre om de anfaller en människa. Jag glömmer aldrig ärren och berättelsen jag fick se och höra för många år sedan, då en hingsthållare hade först skött en hingst, och sedan skulle ta ut en annan. Att han överlevde är tur, och allt tyder på att hingsten trodde att han anföll sin rival och slogs med en hingst. Farligt och hemskt, men jag skulle ändå inte säga att det är samma sak som dåligt temperament.
Det är också inte så ovanligt att en hingst som fungerar bra då han är ensam hingst, har sänkt fertilitet när han står på en större station. De lite lägre rangade hingstarna kan reagera som i ungkarlsflock och gå ner i spermaproduktion när de utstätts för mental stress av andra hingstar. Det kan ske även om de inte går ihop i hage.
Det finns mycket mer att säga i detta ämne, men jag sätter punkt för idag. Förhoppningsvis har ni lite att fundera på.
