Alla hästar hemma
Nu är vi hemma igen från en intressant och intensiv vecka på Friends och Sweden International Horse Show. Vi åkte på söndagskvällen vid tjugo över tio, då sista föreställningen var klar, och Emelia hade stått snyggt på skidorna alla fyra julavslutningarna. Ella och jag lastade Finja och Haldol under tiden, så vi kom iväg så fort det gick.
Det var frost i Stockholm när vi for, och det övergick till regn, som blev mer och mer intensivt. När vi kom ner i Östergötland mötte vi snön, och det snöade tätt och i kraftig blåst, så vi fick ta det lugnt. Sex timmar efter avfärd lastade vi av hästarna hemma, och gick och lade oss. Väldigt trötta, kan jag lova.
Efter några timmars sömn var det att hoppa i bilen igen och fara till Vikingstad och hämta Desolett, som fått åka med Per och Annelie. De tog med Finja upp, och hjälpte oss också att få hem en häst. Annars hade vi inte fixat att få med tre hästar. Fantastiskt att få samarbeta med sådana fjordhästvänner.
Så nu är alla hästar hemma igen. Det är ju ett uttryck att ha alla hästar hemma, och just nu undrar jag om jag verkligen har det, i den aspekten. Att lägga en vecka, mer eller mindre dygnet runt, på Friends talar ju för att något knas är det. Men jag får trösta mig med att det finns fler än jag som gör det, och som verkar gilla det. Belöningen består i en plakett, som var fin, men kanske allra mest i att ha delat en fin gemenskap, och ha jobbat med våra härliga hästar.
