stuterikry.blogg.se

En av de saker som tas upp i avelsmålsättningen för fjordhäst är god hållbarhet. Det är en viktig egenskap, men den är inte helt enkel att mäta och värdera, och den påverkas av många olika faktorer. Som jag ser det så beror hästens hållbarhet på arvet/genetiken och hästens exteriör, uppfödning och utfodring samt på hur hästen sköts, används och tränas.

 

Jag kommer idag att skriva lite om de genetiska och exteriöra delarna som betyder något för hästens hållbarhet, och sen kommer jag igen med nya inlägg om de andra delarna. Som alltid går olika delar i varandra, men jag hoppas att det ska gå att följa resonemangen ändå.

 

Hästens genetik påverkar hållbarheten på flera sätt. Dels är den en mycket stor del i hur hästens exteriör blir, dels finns det andra genetiska styrda saker som också har betydelse.

 

Man pratar ju ofta om vävnadskvalitet, och menar med det hållfasthet och styrka i ben, senor och ligament. Hur bra vävnadskvaliteten blir är inte bara en fråga om arv, men det är nog ingen diskussion att det finns en hel del av detta som nedärvs. Man kan se att det i vissa linjer finns mer gallor eller att andra är torra och fina i benen långt upp i åldrarna. Gallor, som är en ökad fyllnad i en led eller senskida, säger förstås inte allt, men kan vara en sak att titta på. Ibland förekommer det att hästar som inte håller för normalt arbete sätts i avel, då de inte duger till så mycket annat. Detta är förstås ofta en dålig idé.

 

Även temperamentet påverkar hållbarheten, och är till stora delar nedärvt. En del hästar har ett beteende som gör att de lätt råkar ut för olyckshändelser och skador. Andra är så hårda och smärtokänsliga att de inte i tid visar att de har en lindrig skada, utan den hinner gå långt innan den upptäcks. Det finns också den motsatta varianten, där även minimala skador får hästen att visa hälta och bli oanvändbar.

 

När det gäller exteriör och hållbarhet är det ett ämne för en hel föreläsning. Det finns säkert ännu mer att lära efterhand, men man kan egentligen summera att hållbarhet och brukbarhet är skälet till att vi tycker att exteriörbedömning är viktigt, och att de har betydelse. En av de allra viktigaste punkterna här är benens korrekthet, dvs att det inte finns avvikelser som gör att leder blir snedbelastade med ökad risk för förslitning och hälta. Även benen sedda från sidan är viktiga. Hästar som är sabelbenta (tryckta i framknäna) eller tydligt knipta under framknä eller has har en svag punkt i dessa avvikelser.

 

Hovarna är också viktiga, både dess exteriör och hur man sköter dem med skoning och verkning. För att fungera väl krävs en tillräcklig tillväxt och kvalitet, och det gamla uttrycket "inga hovar - inga häst" stämmer väldigt väl.

 

Beroende på vad hästen ska användas till är olika utseenden olika bra eller dåliga. En häst som ska användas för ridning bör inte vara alltför mycket i framvikt, eftersom det leder till ökad belastning på frambenen. Hästar som är överbyggda (vilket de får vara medan de växer, men helst inte sedan) eller har förhållandevis korta framben har alltså en ökad risk här, och ställer högre krav på sin ryttare om de ska fungera väl och hålla. Även halsens ansättning och hur den bärs har betydelse här.

 

Ryggen är också en viktig del, och den vill man se väl musklad i hela överlinjen. En alltför lång rygg kan vara en svaghet, men en kort rygg kan ge svårigheter att få plats med sadeln, och kan ofta hänga ihop med en kort häst med begränsade gångarter. Hur hästen rör sig är i sig ofta ett kvitto på hur väl den hänger ihop och fungerar.

Om man ska tolka en exteriörbedömning så handlar det inte bara om att kolla hur höga poängen var. Minst lika viktigt är att förstå vad som beskrivs i omdömet och vad det har för betydelse. Det är ju inte alldeles lätt att veta att parallellförskjuten är ett allvarligt fel, medan linjerad är ett positivt omdöme. Om man ska köpa häst eller planera en betäckning så kan det vara en bra idé att ta hjälp av dem som kan mer, och helst om helheten i det som påverkar en hästs hållbarhet och användbarhet.