stuterikry.blogg.se

Ismo Kry föddes i juni 1997. Han var det tredje fölet hos Stuteri Kry, men det allra första hingstfölet och dessutom den första som föddes i Taleryd, där vi har verkat sedan dess. Vi hade flyttat hit på sensommaren året innan, och hade då med oss hans mamma Ljosefin 2593, och hans båda helsystrar Dalacin Kry och Divina Kry.

Ismo utmärkte sig tidigt som en snäll och vacker häst. Men han var betydligt x-bent som liten, och jag funderade på om han borde behandlas för att rätta till detta. Eftersom jag tyckte att han hade potential som hingst, så valde jag att avstå, för att inte riskera nedärvning av ett problem som krävde behandling även hos fölen. Med rörelse i hagen så rättade det till sig själv, och han utvecklades till en korrekt unghingst med väldigt fina rörelser.

Han åkte på hingstbete som unghingst, och där var han lite som tjuren Ferdinand. Trygg i sig själv och hade inget större behov av att stöka runt och slåss. Snäll redan då, alltså och det fortsatte han vara hela livet.

Vår Ferdinand åkte inte på tjurfäktning, men väl på hingstpremiering. Vi visade honom som 2½-åring på Grevagården, och i veckan före undrade jag varför jag anmält unghingsten, som nog inte var alls så fin som halvsystern Dalacin. Hon hade året före fått 44 poäng och blivit tvåa i en stor ring fina treårsston. Och jag hade rätt: han fick inte 44 poäng, men väl 42 och blev årgångsetta.

Den första säsongen hade vi honom på station här, och han fick många fina ston att betäcka. Favoriten var Mitra, som han verkligen älskade. Resultatet av detta blev hingsten Magne, som blev både godkänd för avel och vinnare av fjord-SM i dressyr med tiden. Jag glömmer heller aldrig hur han tvärbromsade i stallgången när vi var på väg ut till ett brunstigt sto, men det kom ett litet barn i vägen. Underbara, snälla Ismo!

Som fyraåring var han utlånad till Skåne och Stenrike fjordhästar, och Elin lade grunden till hans dressyrridning. Hon gjorde också hans ridna bruksprov, som på den tiden omfattade ett dressyrprov. Göran hjälpte mig med körningen. Han blev också utbildad i hoppning, och hann på kort tid få ihop en prestationsmedalj i hoppning med Joline.

2004 blev sista säsongen i Sverige, och då började han hemma och fortsatte sedan till Gotland. Han flyttade sedan till Pia i Danmark, där han tidigt vann en löshoppningstävling, och smidig som en katt tog sig över stora hinder. Hans fina rörlighet kom dock att i första hand användas inom dressyrridning, och han tog sig ända till fjord-NM och förstås en prestationsmedalj i guld med sin ägare Pia.

Ismo visade för avelsgodkännande i Danmark, och han blev godkänd då. Året efter var han tillbaka för prestationsprov, och han gjorde ett riktigt bra prov, som gott och väl uppfyllde kraven. Till vår förvåning ansågs han då plötsligt inte vara maskulin nog och blev därför inte godkänd. Efteråt har jag funderat på om detta kanske berodde på att han inte alls hade mått bra under stationsprovet. Att stå på box med lite grovfoder och många kilo kraftfoder hade gett honom magsår. Att han ändå presterade så bra är otroligt.

Tyvärr fick han lida av magsår av och till efter det. Hans ägare gjorde allt för honom, och oftast fungerade han bra, men på slutet fick han mer kolikproblem, och fick därför sluta sina dagar för ett år sedan. Det bästa för honom, men förstås jättetråkigt.

Ismo lever dock vidare genom sina avkommor. I Sverige fick han 46 föl, hälften ston och hälften hingstar, och dessutom har han ett antal avkommor i Danmark, varav en har kommit till Sverige senare. Han har lämnat många både duktiga och fina avkommor, och han kom tillbaka till Sverige och A-premierades för några år sedan. Då bodde han i sin gamla box här, och jag tror att han kände igen sig. Jag har också haft glädjen att hälsa på honom i Danmark.

Han har 15 visade 3-åriga döttrar i Sverige, och alla är bedömda i klass I, vilket är ett väldigt bra resultat! I snitt har de fått 39,7 poäng. Genomsnittsbetyget för huvud, hals och bål är 8,1, vilket är mer än någon annan fjordhingst har, och det kanske inte är förvånande med tanke på hans fina sida och härliga hals. Han har också lämnat många duktiga avkommor som tävlat, främst i dressyr och hoppning.

Ismo var den första godkända hingsten med stuterinamnet Kry. Vi kan verkligen känna oss stolta över honom, men allra mest kommer jag att minnas honom för hans snälla ögon och hans vänlighet.