stuterikry.blogg.se

Arv eller miljö, eller lite av båda? Ja, detta är nog frågor som många av oss som föder upp hästar funderar på lite då och då. Ibland är det lätt, som med färg. Det är bara arv. Är de musblacka, så är de musblacka, och är de ljusbrunblacka så blir de faktiskt inte musblacka även om de rullar sig i grå lera från hov till öra.

I de flesta fall är det svårare att veta. Inte minst när det gäller temperament och olika beteenden. Vad är arv och vad är miljö, och hur stor effekt har stoets uppfostran? Ibland blir man förvånad över saker som verkar vara ärftliga, fast man inte kunde tro det. Jag har sett två hingstar, far och son, som aldrig träffats, uppvisa precis samma specifika sätt att stampa med bakbenen och sedan backa mot en konkurrent.

Vår ena västgötaspets, Inti, älskar att ligga framför brasan, trots hans varma, härliga päls. Hans mamma var likadan. Inti är född i början av april och flyttade från sin mamma på sommaren när han var drygt två månader. Jag tror knappast att hans mamma lärde honom detta. Vår andra hund, Humle, förstår sig inte alls på poängen med att ligga framför brasan. Han hatar däremot regn, precis som jag vet att en del av hans valpar gör. Ingen idé att visa dem på utställning en regnig dag. Sådant bekommer inte Inti alls.

Jag fick en fråga om Muskas ledaregenskaper går vidare till hennes avkommor. Ju mer jag har funderat på detta, ju mer tveksam om svaret blir jag. Helsyskon är bara släkt i genomsnitt 50%, och halvsyskon 25%. De kan alltså vara rätt genetiskt olika. Frågan är också om de får samma uppfostran. Ibland tycker jag att ett sto kan behandla olika föl olika. Jag vet inte om det beror på att fölen från början är olika – det är de ju säkert, eller om det beror på annat. Dessutom har en del av fölen stannat här i flera år, medan andra flyttat när de varit ett halvår och då hamnat i olika sällskap.

Det jag kom fram till var att det är viktigt för varje hästköpare att ta reda både på så mycket som möjligt om hästens närmaste släktingar (far, mor, syskon och eventuella avkommor), och om hur den är uppfödd och hanterad. Båda spelar stor roll för hur hästen kommer att vara och fungera. Ibland förvånas jag över hur lite information många nöjer sig med.

Vem som var mormors mormor är däremot inte så värst viktigt, utom för att säkerställa att det finns en känd härstamning och en planerad avel bakom i många led. Man är bara 6,25% släkt med sin mormors mormor, så det var inte viktigt för oss att Ljosefin är Zorros mormors mormor. Däremot var det förstås lite roligt, som kuriosa. Och för att återgå till färgen, så har är han ljusbrunblack, men har också anlag för rödblack färg, efter sin far Pärlby Aladdin. Ljosefin hade också anlag för rödblack färg, men just det anlaget kan jag alltså veta att Zorro inte har (för då hade han varit rödblack). Det är spännande med genetik!