Envisa fjordingar... eller...

"Men är de inte väldigt envisa?" Jag vet inte hur många gånger jag har hört den kommentaren om fjordhästar, och lika många gånger har jag sagt emot.
 
Jag kom att tänka på det igår när Haldol vägrade gå in i stallet. Han går ju sedan några dagar i sjukhage, och så får han stå i box på natten, allt för att ha lugn och ro och ett mjukt underlag. I början av hans konvalescens fick han i två perioder stå helt på box, vilket han tydligt visar att han avskyr, så när han var lite bättre fick han flytta ut till Hassle igen. Båda var väldigt nöjda med det, men jag tyckte att Haldols förbättring gick alltför långsamt, och var väl inte alldeles nöjd med att se honom halta fram i full fart bland stock och sten.
 
 
Så jag gjorde i ordning en sjukhage, som han går i på dagarna, och jag tycker faktiskt att han börjar se bättre ut. Han for ur den på nyårsafton, och troligen var han skrämd av något, för vi kunde se de långa bromsspåren. Jag hittade honom utanför Hassles hage, och han visade på flera sätt att han ville in dit, och absolut inte in i stallet. Till sist gick han ändå med mig in i sin box.
 
Igår kväll gjorde han ett nytt försök att prata med mig. Ja, jag tror verkligen att det är det han gjorde. Han lät sig, som vanligt, snällt fångas i hagen, och följde med raska steg med mig mot stallet. Vid stalldörren stannade han och ville inte gå in. När jag bad honom gå, så backade han och kikade mot Hassles hage. "Envisa häst" kanske någon tänker. Nej, jag tror att han försökte säga, på sitt sätt, att han inte tycker att det är roligt att stå i boxen. Klok som han är så försökte han kommunicera det på det sätt han kan.

Så där stod vi en stund... Varje gång jag bad honom gå så spände han emot eller backade. Då pratade jag lite med honom, kliade och försökte förklara, på mitt dåliga människosätt, att det inte var för evigt, men att jag trodde att det ändå var bra för honom nu. Då gick han in, med en liten suck. Sen tog han sin medicin lika snällt som vanligt, och i morse knallade han förstås med mig ut lika snällt som vanligt.
 
Nej, jag tror inte fjordingar är envisa, eller envisare än andra hästar. Men kanske är de lite klokare än många andra. De är smarta och snabblärda. Dessutom kommer många fjordingar, tack vare att de är så snälla och sansade, ofta till ganska ovana hästägare. Då kan den här snabblärdheten förstås leda till att de lär sig en massa fel saker. Det är ju inte alltid det lärs in som vi hade tänkt lära ut... Men om man kan ta vara på klokheten och försöka vara minst lika smart som sin häst, då har man i många fjordingar en fantastiskt rolig och lättlärd häst, som är med på det mesta.
 
Många av våra tränare har imponerats av våra fjordingars stora samarbetsvilja. Det är roligt att höra, och jag tycker att det stämmer. Stor arbetsvilja har de också, och då kan jag ju passa på att konstatera att lugn är inte samma sak som lat. Utan att vara heta kan de ofta tuffa på med bra energi och de älskar att få vara med och få vara duktiga. Mer sociala hästar finns nog inte. Det händer att Haldol blir seg på tävling, men då är han spänd och osäker - han hanterar ofta den känslan på det sättet. Det kan förstås vara lätt att misstolka som lathet, men lat är han inte.
 
Och inte envis. Men det finns nog risk att han frågar i kväll igen om han verkligen måste gå in i boxen ;-)

 
2 kommentarer
Sara

Håller helt med.. de (många av dem) är kloka helt enkelt och funderar mycket... de sa vår gamla hovslagare tidigt, de där är smarta rackare...

Svar: :-)
stuterikry.blogg.se

stuterikry.blogg.se

Tack för kommentarer här och på Facebook. Härligt att vi är så många som upplevt samma kloka hästar. Jag tror att ursprunget i en karg miljö har bidragit till att både fjordingar och shetlandsponnyer skaffat förmåga att tänka själv och ta vara på sig. Men jag undrar ändå ibland hur deras fantastiska vilja att vara med människor och att samarbeta utvecklades. Och Haldol gick in snällt idag - jag tog in de andra först, och då fanns ju inte mycket att diskutera ;-)