stuterikry.blogg.se

Idag var det perfekt väder för manklippning - inte så kallt, men lugnt och så var manarna precis lagom fuktade efter ett lätt snöfall. När det är torrt i luften blir manarna liksom krispiga och det är svårt att få det jämnt och fint. Så det blev kvällsmys i stallet och klippning av de båda värsta (Muska och Haldol), som jag sparade förra gången. Ja, Hassle är väl lika illa - han kombinerar sina föräldrars breda man. Hellvi och Finja är däremot fort fixade, åtminstone till vardags.

 

Eller, egentligen går väl alla fort. Många som inte har fjordhäst tror att manklippningen är ett jätteprojekt, medan jag vet att det är mycket smidigare än att rycka och få en lång man snygg. Till vardags klipper jag varje häst på ungefär fem minuter.

 

Då följer jag den "mall" som finns sedan förra klippningen.  Alla hårstrån växer ju inte samtidigt, så det syns en kontur efter förra klippningen, och om jag är nöjd med formen så följer jag helt enkelt den. På sommaren brukar jag låta dem ha lite längre man, men på vintern blir det lite kortare, för när det är snöblask blir det bara slokigt annars.

 

Formen finns det många tankar om. Det klassiska, och som jag stödjer helt och fullt, är att ha den högst punkten ungefär mitt på halsens längd, eller rakt över bogspetsen, vid normalt läge. En jämn och rund båge åt båda håll därifrån, och det vita och det svarta lika långt (alltså utan "sorgkant"), så tycker jag att de är fina. Ett nybörjarmisstag är att kapa av för mycket vid manken - då ser halsen kortare ut än den är. Så spara ut det lilla som finns och gå inte för flackt upp från manken, utan börja med bågen direkt. Jag visar vad jag menar med en bild på Hassle Kry. Han har som sagt en väldigt bred man, så den är inte den enklaste, och kan därför inte heller vara så lång som en del andra.

 

En del tror att resningen ser bättre ut om högsta punkten på manen förskjuts framåt. Det tycker inte jag. För mig ger det intryck av en jämntjock hals med grov halsansättning och en brant bog. Man ser heller nästan aldrig en sådan klippning i Norge - där vet de hur det ska vara. Allt är de inte bäst på, men klippa fjordmanar får man nog säga att de kan;-)

 

Jag hade en gång förmånen att hålla en manklippnings-clinic i Skottland. Jag var där för att döma utställning tillsammans med en norsk domarkollega. Vi höll kurs kvällen före om manklippning, och som tur var så var vi överens om allt, utom att jag föredrog att stå på hästens vänstra sida under huvuddelen av klippningen, och hon på den högra. Den skillnaden var inget problem!

 

Och så förresten: när du är igång med saxen: låt luggen och hovskägget vara, och klipp för allt i världen inte bort känselhår runt mulen! Lite skägg kan du få ta, men annars ska du komma ihåg att lugg, hovskägg och känselhår har viktiga funktioner för hästens välbefinnande - de finns där av en anledning!