Busiga hingstföl
Alla som har haft ett hingstföl vet hur mycket sprall och bus det finns i dem. De måste prova att retas, kanske nypas lite, resa sig en bit på bakbenen eller bara ta ett stort skutt. Det gör de med andra hästar, och det provar de mot oss människor. Särskilt om de inte har någon annan bra lekkompis att få ut sprallet med.
Det är viktigt att de får leka, och helst bör de därför ha sällskap av andra lika leksugna hästar. Ibland är det inte möjligt att lösa, men en vuxen valack är bättre än inget, och ett busigt ungsto kan också funka. Att bara gå med mamma blir inte tillräckligt utvecklande.
Då är det lätt att de blir tjafsiga och börjar nafsa och krångla. Om man slår tillbaka mot nosen har man accepterat deras invit. Att leka på hästars vis kan bli rätt hårdhänt, för oss klena människor. Så undvik att slå mot huvudet på ditt föl eller unghäst, om det inte är för att avvärja att du blir översprungen. Försök undvika att hamna i den situationen, var helt enkelt lite smartare än din unga oerfarna häst. Låt bli att pilla på mulen - det finns så många andra bra ställen att klia, och mysa. Och försök se till att det inte lyckas att stjäla grimskaft eller tygel.
Ge honom andra uppgifter att fokusera på istället för att luras in i tjafs och bråk. Och ge honom bra sällskap att växa upp med. Om det inte går att lösa optimalt över vintern, så finns det oftast möjlighet att släppa på hingstbete några månader. Det brukar vara nyttigt och utvecklande, om man bara har sett till att betet är bra och sällskapet lämpligt. Ofta blir det för tufft om ettåringar släpps med äldre unghingstar.
I rätt sällskap blir unghingstar sällan svåra att ha med att göra. Då är de charmiga och roliga att jobba med, även om de förstås ibland måste kolla vad som gäller eller tappar fokus till förmån för något mer spännande. Det blir också så mycket lättare i deras fortsatta hästliv om de har fått lära sig hästspråket riktigt ordentligt från början, vare sig de ska bli avelshingstar eller vanliga, hyggliga valacker. Jag bjuder på några bilder på Ajkes och Hassles lek för tre år sedan. De har aldrig utmanat oss, tack vare att de hade fullt upp med varandra (och lillskrutten Hejde som föddes lite senare).
De är verkligen helt underbara! :-D
Jag är enormt glad att jag kostade på mig en lekkompis till Ricky, han är rätt tuff i grunden och det hade blivit väldigt jobbigt att försöka tillrättavisa honom själv. Men med en jämnårig att busa med och en äldre valack som höll ordning, blev det så lättsamt för mig. Får jag fler unghingstar framöver kommer jag vara noga med att de får gå med jämnåriga.