Semin för fjordhäst?
Då och då dyker frågan om semin upp inom fjordhästaveln. Och semin förekommer redan inom rasen. Hugo, som stod på Gotland större delen av sitt liv, fanns tillgänglig genom transportsperma en säsong. I Norge brukar Norsk fjordhestsenter erbjuda någon hingst för semin. Finja Kry är resultatet av en sådan spermaimport. Hon blev ju fin, och är också det i särklass dyraste föl jag fött upp, trots att jag gjorde jobbet själv, Flygfrakt drar fort mycket pengar...
Som läget är nu lär det nog inte bli någon betydligt ökad omfattning av seminverksamhet i rasen. Semin är praktiskt då det ger möjlighet att använda hingstar långt bort utan att behöva åka långt med sto och eventuellt föl. För hingstar som används till många ston är det också ett sätt att spara på hingsten och ge chans till ökad användning.
Med de betäckningssiffror som vi har idag finns det ingen hingst som inte klarar antalet genom naturlig betäckning. Semin innebär dessutom ökade kostnader. Hingsten måste provtas för ett antal sjukdomar, och han får inte verka genom naturlig betäckning samtidigt, på grund av smittrisken. Så är det semin som väljs så måste alla ston kollas av veterinär och semineras, och det kostar förstås extra. All koll och provtagning innebär förstås minskad risk för könssjukdomar, men om man åker till en stor seminstation kan det finnas ökad risk för andra smittor.
Dräktighetsresultatet är ungefär som för naturlig betäckning så länge man håller sig till färsk sperma eller färsk kyld transportsperma. Däremot blir det oftast mycket sämre om man väljer fryst sperma. Fördelen med fryst sperma är att man kan tappa hingsten i god tid, och sedan tävla eller för den delen använda honom för naturlig betäckning. Man kan också ta hem sperma i förväg utan att betala flera transporter, och riskera att krocka med helg. Men det är nödvändigt att man har tillgång till kärl med flytande kväve för förvaringen. Nackdelen är också att fryst sperma kräver intensiv koll av stona för att hitta rätt semineringstillfälle, och det kostar förstås extra. En del hingstar fungerar hyggligt och andra inte alls på fryst sperma.
Om man vill ta in sperma från ett annat land så är det bara möjligt om hingsten står på en EU-godkänd station. Det är en del papper att fylla i och fixa, och så måste man förstås se till att avkomman blir fullvärdigt godkänd. Att en hingst är godkänd i hemlandet är inte alltid samma sak som att det är fritt fram att seminera här med hingsten.
Slutligen vill jag också påminna om att semin har fördelar, men att det inte får bli en genväg för att klara av ston som inte går att betäcka. Ett sunt och normalt beteende är viktigt för ett avelssto, och då menar jag att hon även bör gå att betäcka. En bra brunst är en bra start för att ha möjlighet till dräktighet och en duktig mamma. En del vill seminera för att minska skaderisken, och det kanske ligger något i det, men det är inte självklart. Visst finns det risk för betäckningsskador och sparkar, men vid semin förekommer det att tarmen brister vid ultraljudsundersökningen med allvarliga följder. Sällsynt, men det är ju faktiskt allvarliga betäckningsskador också.
Vad intressanta att du tar upp just den frågan, för bara härom dagen såg jag att en av mina kollegor publicerat en översiktsartikel om djurvälfärdsfrågor i hästavel. Vilket fick mig att fundera en del, och också söka information.
När det gäller livet med djur är det ju ofta en balansgång mellan att skydda mot skador och infektioner och att låta saker ske naturligt. På det sättet kan man se semin som ena extremen och fribetäckning som den andra. Fast så enkelt är det förstås inte.
Jag upptäckte något som jag kanske hade vetat men glömt, att man i fullblodsaveln (i alla fall i Storbritannien) bara accepterar naturlig betäckning. Jag förstår att det har att göra med en kombination av konservativism och rädsla för fusk.
Och det fick mig att fundera över hur naturlig betäckning sköts när det inte är fribetäckning. Jag googlade lite videor också, något man kan göra på jobbet utan att skämmas i mitt yrke (och ditt!). De jag såg var väldigt civiliserade, men så är det ju inte alltid. När jag ser på frågan med den erfarenhet och det perspektiv jag har idag så är jag väldigt, väldigt skeptisk till naturlig betäckning under förhållandena "gör allt för att hingsten inte ska bli sparkad och stoet under alla omständigheter betäckt", det vill säga med språnglinor, bom framför stoet, kanske till och med brems, nästan inget förspel och pang på. Jag vet inte om det finns statistik över under vilka förhållanden som betäckningsskador uppstår, men det verkar logiskt att om stoet inte tillåts reagera så är risken större. Och rent principiellt finner jag det mycket diskutabelt, när vi vet att hästarna faktiskt om de får möjlighet kan sköta det själv under mycket lugna förhållanden.