Att släppa ihop hästar
Många oroar sig för att släppa ihop hästar. Och visst det är klart att det finns en skaderisk. Men det finns också stora vinster med att hästar får gå ihop med andra - det är då de mår bra och kan leva riktigt hästliv. Forskning har också visat att riskerna inte alls är så stora som många tror. Och ska man ha hästar i flock så blir det ibland nödvändigt att släppa ihop hästar som inte känner varandra.
Om de bara är vana att gå i flock och kan hästspråket så går det oftast bra. Det är också viktigt att se till att de ha tillräckliga ytor, så att det verkligen går att fly och visa sin underkastelse. I grunden är hästar inte ute efter att skada varandra - det vore ju väldigt dumt. Hingstar som vill försvara eller erövra en flock kan slåss på allvar, men annars är det oftast mest hot och gester som går åt för att reda ut läget i den nya flocken.
Jag tycker att Finjas möte med Nye är en bra illustration:
Vi börjar med bilden där Nye får syn på Finja och tycker att hon ser intressant ut:
Vi börjar med bilden där Nye får syn på Finja och tycker att hon ser intressant ut:
Han närmar sig henne med spetsade öron, men sänker huvudet och börjar "föltugga" när han kommer nära. Han signalerar att han är liten och ofarlig, medan Finja kröker på nacken och gör sig stor. Hon försöker, till skillnad från Nye, att se farlig ut.
När de nosar på varandra sänker Nye huvudet ännu mer, och Finja börjar slå med svansen från sida till sida. Det är också ett tydligt avvisande beteende, som stona även visar mot hingst när de inte är brunstiga.
Svansen sveper allt ilsknare på Finja, och nu stryker hon öronen bakåt också. Hennes nyfikenhet börjar ersättas med ilska, och Nya tuggar frenetiskt.
Finja vänder och piper, och slår ut en gång med bak. Hon är inte ute efter att träffa, bara att tydligt säga: Stick!
och Nye fattar signalerna och går för att hitta roligare nya vänner. Finja går tillbaka till sitt gäng och betar snart igen.
Tack för detaljer! Jag var på väg att fråga när jag såg bilderna första gången, vad det var Nye hade sagt till Finja som gjorde henne så förbaskad. Man kan ju i sitt stilla sinne fråga sig det i alla fall, för han var ju helt uppenbarligen inte ute efter att förarga henne och verkar inte heller ha gjort oönskade närmanden. Men kanske ligger det i hästarnas natur, att ett vuxet sto inte ska vilja ha något att göra med en yngling från annat håll.
Förutom att de är fina illustrationer av hästspråk (och vad bra de är på det. hästarna, alldeles utan särskilt mycket träning!) så visar de här bilderna hur bra det är med gott om plats. När Finja vänder sig om kan både hon och Nye placera sig på behörigt avstånd från varandra. När hennes naturlig response är att kicka till så träffar hon inte, och när hans naturliga respons är att avlägsna sig så kan han göra det och försvinna ut ur Finjas irritationszon.
Ursäkta att jag går på så om detta, men det där med agonistiskt beteende och hur det lätt eskalerar om den som visar sig undergiven inte kan avlägsna sig är en typisk etologkäpphäst. Och jag tänker att alla kanske inte tänker på det, kanske tänker att det är lugnare att släppa ihop hästarna i en liten fålla än i en stor hage.