stuterikry.blogg.se

 

I början av sommaren var jag väldigt bekymrad för Hellvi. Hon hade kliat sig lite grann i manen och blivit så där lagom rufsig och ful. Då gjorde jag det dåliga valet att prova ett "undermedel" för att hon skulle vara fin till premieringen. Jag smorde in henne med en olja med örter och rätt hemligt innehåll - mot bättre vetande. Och hon blev jättedålig, klliade, svullnade, fick ont och blev varm.

 

Först trodde jag att hon hade blivit sämre i sitt ursprungliga kliande, och övervägde att avliva henne. Sedan insåg jag att hon hade fått en akut kontaktallergisk reaktion mot "medicinen". Man kunde till och med se att där den runnit ner över halsen hade hon svullna partier, och där den inte kommit var det bättre. Så hon fick kortison några dagar och reaktionen gick ner.

 

Resten av sommaren har jag inte gjort något särskilt med henne. Precis som de andra sprayas hon med insektsmedel några dagar i veckan, främst för att vi har gott om fästingar. Ibland har jag smort lite i man och svansrot med vanlig rapsolja, när jag har tyckt att hon varit torr. Inget täcke, och inget annat, och hon har fått gå ute med de andra.

 

Det kan låta krasst, men jag ville se hur dålig hon är. Därför har vi låtit henne hänga med utan särskilda insatser. Hon är ännu ung, och man kan å ena sidan säga att hon har hela livet framför sig, men å andra sidan att det är mycket utbildning och arbete som återstår, och om hon inte är frisk och fungerar så är det bättre att få veta det nu. Jag har sett en del riktiga eksemhästar som inte lever ett gott liv, och så vill jag inte ha det för mina.

 

Summeringen är att hon kliar sig lite mer än "normalt". Hon har en rätt tråkig man, och svansen är lite avskavd också. Men hon har inga sår och huden känns normal. Hon är pigg och glad och inte på något sätt hysteriskt klibenägen. Och jag kan lova att det är ingen brist på träd och buskar att klia sig på. Tvärtom...

 

Så nu har vi köpt täcke för att testa. Hon är väldigt snäll så vi krånglade på det ute i hagen utan minsta bekymmer. Kanske kan det få henne att se fin ut också och bli ännu lite bättre. Jag tror att hon med lite mer pyssel kommer att kunna vara hel och fin även i man och svans, och jag hoppas hitta en köpare till henne. Nu börjar vi närma oss en punkt där jag känner att jag med gott samvete kan sälja henne, och jag vet att den som köper henne kommer att få en väldigt trevlig och rolig häst.