Korrigera föl
Om man ska korrigera felställningar på föl är det viktigt att börja i tid. Hur bråttom det är beror på var felställningen är, och hur det ser ut. Men ibland behövs det inte alls.
Mycket ordnar sig alldeles av sig själv med hjälp av naturen och utevistelse på ett bra underlag. Det betyder inte att man inte ska ha koll. Jag tycker att det är självklart att ta hjälp av en duktig och utbildad hovslagare att kolla fölen redan från början. Att börja korrigera när de är två år och olika visningar närmar sig är alldeles för sent och kan göra mer skada än nytta.
Om det är något som ser ut att behöva fixas så tar jag ut hovslagaren tidigt. Och jag låter alltid alla föl vara med vid varje verkning av mammorna. Ibland finns lite att fixa, ibland blir et bara en övning i att lyfta fötter, stå still och träffa en ny människa.
Om man är ny som uppfödare är det inte alltid lätt att veta vad som är allvarligt och vad som inte är det. En lite tåtrång frambensställning blir ofta mycket sämre om inget görs, och kan alltså vara skäl att kolla upp tidigt, trots att det kanske knappt är något man ens tänker på.
En del föl ser helt förskräckliga ut med krokiga skeva ben. Rone var sådan på höger bak, och hade en typ av felställning som kallas windswept. Ibland drabbas båda bakbenen, men i hans fall var det nästan bara höger, som bakifrån såg ut som ett C. Hoven pekade ut åt sidan, och hasen tryckte mot den andra hasen. Han var för tidigt född, ungefär två veckor, och var därför lite vek och utvecklad, men annars pigg. Ibland kan samma sak drabba stora föl, som legat trångt.
Vad gjorde vi åt det då? Ja, inget mer än att hålla koll. Redan efter en vecka var det mesta borta, och nu, när han är sex veckor, så ser han ut som på nedre bilden, Han har fått röra sig ute i en kuperad hage med bra underlag (gräs på fast mark), och utöver det behövdes inget. Hovslagaren har han träffat en gång, men bara fått lyfta och visa alla fyra hovarna. Och allt ser bra ut. Visst är naturen fantastisk. Man kan behöva hjälpa den på traven ibland, men ofta kan det räcka att ge den en ärlig chans.
De tre bilderna visar Rone som nyfödd, efter några veckor och i förrgår, då han var sex veckor. På första bilden pekar hoven nästan rakt ut, och hasen går in i den andra, och på den andra bilden syns det ännu litegrann. Så tätt som han står på understa bilden gör han väl inte oftast, men det var bästa jag fick till, med fötterna nära varandra, och nu går det inte längre se.
