Kan man jobba i lantbruket och älska djur?

Alltså kan man jobba med djur och skicka dem till slakt, och ändå gilla dem? Frågan verkar bli mer och mer vanlig, och allt oftare också formulerad så att det tas som en självklarhet att de som sänder djur till slakt är grymma, hänsynslösa eller till och med mördare...
 
Ibland dras detta ännu längre, ända till att vi inte har rätt att avliva djur alls. Åtminstone inte om de är friska, och kanske inte annars heller. "Leka Gud?" är en kommentar som jag fått när jag tagit upp frågan.
 
Kanske är det lätt att tro att en veterinär leker Gud i sin strävan att rädda liv och i uppdraget att också avsluta liv. Men jag känner inte igen mig alls i detta. Rädda liv? Ja, kanske har jag bidragit lite, några gånger. Jag tänker på dessa fantastiska stunder då jag efter att ha slitit med ett krångligt felläge fick ut en levande kalv, eller lamm, eller vad det nu var för sort på det nya lilla livet. Det har ju hänt några gånger, varje ögonblick är lika stort. Inte för att jag känner mig som Gud, men för att jag fick glädjen att se ett nytt liv födas, och bidra lite grann.
 
Ibland har jag bara lyckats rädda modern, men förlorat hennes unge. Det känns tomt, men ändå lite bra. Ibland har djur blivit friska fast jag inte gjort allt rätt, och ibland har det gått dåligt trots en bra insats. Visst kan man, och visst vill jag bidra och hjälpa till, men det är ändå naturens egen kraft som är det avgörande, även när vi hjälper till med medicin. Inte tror jag att det är jag som skapar liv, inte ens när jag seminerar eller gör fertilitetsbehandlingar. Lika lite känner jag mig som en Gud som väljer att döda när jag avlivar ett djur.
 
Jag skulle vilja vända frågan om rätten att avliva till frågan om det är djurvänligt att inte ta sitt ansvar när livet inte längre är bra. Jag menar att det är fegt att inte ta ansvar för ett djur som mår dåligt. Det är tungt att fatta beslutet att skiljas från en kär vän, och det är en svår stund. Men den görs av kärlek, och det är varje djurägares ansvar.
 
Slakt då? Det är väl annorlunda? Jag kan förstå att man kan se det så, och det är klart att det är en helt annan situation. Men för att återgå till inledningen, så är min stora och tydliga erfarenhet att de som föder upp djur till slakt också har varma känslor för sina djur. De vill för det mesta dem väl, och ger dem ett bra djurliv. De har ofta stor kunskap om djuren och deras behov, och de strävar att ge dem ett naturligt och bra liv.
 
Att slakta är inte att mörda. Det är att se till att vi får bra livsmedel på bordet, i en naturlig del av kretsloppet. Att ta vara på ett mångtusenårigt samarbete, där vi och djuren samverkar med naturen. Jag vill inte att de som talar om mord på djur eller som vill ge sken av att de enda goda är veganerna, ska få äga agendan. Om vi ska ha en balanserad debatt är det viktigt att fler tänker efter, och också själva tar reda på hur det verkligen fungerar. Fundera bara på hur bra det skulle gå att odla grönsaker utan hjälp av gödsel, och hur landskapet skulle se ut utan de betande djuren - i steniga hagar där inte grönsaksodling är aktuell.
 
Jag har sett tårarna i ögonen på drängen som ledde ut den dödssjuka kon. Jag har sett bonden som kämpade med att rädda den sjuka kalven, och lyckan när den blev frisk. Och jag har sett många välskötta och välmående djur i lantbruket. Så jag vet att de allra flesta som jobbar med lantbrukets djur verkligen älskar dem. Faktiskt skulle jag vilja påstå att det nästan är en förutsättning och ligger som grund för den goda djurhållning som jag har förmånen att möta varje dag. De allra flesta som jobbar med lantbrukets djur tycker verkligen mycket om dem.
 
 
Allmänt Djurvälfärd Landsbygd Natur
10 kommentarer
Anonym

Jag tror säkert att man måste tycka om djur eller ha en speciellt relation till djur för att kunna jobba som tex mjölkbonde eller köttbonde. Dock ser jag inte hur de kan älska sina djur. Man slaktar inte någon man älskar om det inte är absolut nödvändigt, alltså såvida inte individen lider eller är dödssjuk. Så att de bönder som föder upp och slaktar djur älskar sina djur tror jag inte på. Visst, de älskar nog sitt jobb. Men inte djuren.

Svar: Det här blir ju svårt att bevisa, och det finns säkert många olika grader på denna skala. Men jag är personligen övertygad om att en del av de bönder jag träffat verkligen älskar sina kor. Bland annat minns jag en dräng som var helt förtvivlad när vi var tvungna att avliva en av "hans" kor. Jag vet också hästägare som slaktat sin häst, istället för att avliva och destruera eller begrava den. Att välja det alternativet behöver inte alls betyda att man tycker mindre om sin häst, och de jag känner till har varit måna om hur hästen hade det så länge den levde, och sedan tyckte de att det faktiskt var mera värdigt att kroppen togs om hand som livsmedel än blev biomassa eller grävdes ner. Så jag tror att människor kan tänka olika och också ha olika känslor, och jag tror som sagt att även många i lantbruket älskar sina djur.
stuterikry.blogg.se

Ehm

Hur kan man döda ett djur som man älskar och äta upp det?

Svar: Det är kanske inte alltid man kan. Jag vet de som inte tvekar att slakta sin gamla häst eller att äta hästkött, men som inte vill äta köttet av just sin egen gamla häst. Men jag vet också de som verkligen tycker mycket om sina får eller kor, och som ändå ser det som helt naturligt att sedan slakta dem. Och det är ju just vad det är, naturligt. Vi är också ett djurslag, som precis som t.ex. hundar och grisar, äter en blandad kost.
stuterikry.blogg.se

gingiberi.blogg.se

Om man är en riktig djurvän så äter man ju inte djur eller utnyttjar dem på annat sätt. Hur mycket en bonde nu än gråter när favoritkossan ska till slakt så har hen ändå valt att ha ett yrke som går ut på att utnyttja djur. Och det är inte kärlek att utnyttja någon. Sedan så tycker jag att det är sorgligt att tro att kor, grisar etc inte skulle ha känslor, att det därför är fritt fram att döda, utnyttja och tjäna pengar på dem. De flesta kan nog skriva under på att en hund är en kännande individ, men varför skulle en ko eller en gris inte vara det? Bara för att samhället är uppbyggt på att man ska döda och äta djur, det är ju normen, så är det åtminstone inte kärlek. Hur mycket bonden än gråter.

Svar: Som jag ser det så är grisar och kor lika kännande och kloka som hundar och katter. Att ha sällskapsdjur innebär i många fall ett minst lika stort utnyttjande i min värld. Många sällskapsdjur lever utan artfränder och får mycket kärlek, men utan kunskap och kan därför ofta inte alls ha det så bra. Om man vill ha djur som av naturen äter animalisk föda så innebär det att de behöver få kött för att må bra. I så fall måste andra djur slaktas för att vi ska ha sällskapsdjur...Vad vi lägger i kärleken är säkert olika, men för mig är det ett gott liv på djurets villkor som räknas.
stuterikry.blogg.se

Titti

Håller helt med dig, Helena!

Svar: Tack!
stuterikry.blogg.se

Lena

Precis så, "ett gott liv på djurets villkor". Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Tack Helena för ännu ett klokt inlägg!

Svar: Tack!
stuterikry.blogg.se

Anna O

Jag håller absolut med dig om att det blir fel om veganer och djurrättsförespråkare får monopol på vad som är rätt djuretik. Men jag är tveksam till om det är meningsfullt att använda orden ”älska” och ”kärlek” för att beskriva förhållandet till de djur man föder upp för att slakta. Skulle en lantbrukare verkligen själv använda de orden? Jag har svårt att tänka mig det. Och jag tycker det är att spela motståndarna i händerna, om jag får lov att använda det uttrycket, för det klingar falskt att säga att en lantbrukare skulle älska sina femtusen slaktsvin av vilka hen sannolikt inte kan känna igen en enda individ som just individ. Däremot är det helt klart att de lantbrukare som har valt att föda upp djur för att de tycker om den delen av lantbruket känner omsorg om sina djur och vill att de ska ha det bra under de dagar de lever. Men jag skulle vara en aning försiktig till och med med uttrycket ”så bra som möjligt”, för i verkligheten är det väl något i stil med ”så bra som det är rimligt inom eknomins och teknikens ramar”. Det skulle vara bättre för slaktsvinen med mera halm än den minimimängd det är möjligt att ge dem utan att utgödslingssystemet hänger upp sig. Det skulle vara bättre för gödtjurarna om de fick gå ute med tillgång till ströad ligghall än stå ett helt liv i en tämligen trång box. Och så vidare.

Det viktiga tycker jag är att göra det tydligt att man kan bry sig om att djur ska ha det bra utan att ta avstånd från att vi använder dem. Och den ekonomiska begränsningen är oclså central i det sammanhanget, för den begränsningen sätts ju i alla fal delvis av hur mycket vi konsumenter är beredda att betala. Så det finns ett gemensamt ansvar för det här. Och det är inte så att ”bli veg(etari)an är det enda sättet att ta det ansvaret.

Man ska vara medveten om vad konsekvenserna är av de val man gör. Väljer man svenskt kött väljer man bättre grundläggande djuromsorg än i de flesta andra länder. Men det betyder inte att djuren som producerar det kött man äter har det lika bra som de djur man själv håller som sällskap, så om man tycker det är viktigt så får man välja ännu noggrannare, kanske kött från en gård man känner till där och litar på. (Man borde kunna välja KRAV, och jag brukar göra det för att det är den märkning som finns allmänt tillgänglig, men jag är medveten om att för KRAV går ideologi i viss utsträckning före fakta och att djurskyddet kan komma i kläm).

När marknaden har så stor inverkan så vore det verkligen katastrofalt med ett samhälle där de som brydde sig om djur var veganer och de som åt kött struntade i djuren!

Svar: Vi rör oss inom ett stort område, olika djurslag, olika världsdelar osv, och det går att hitta exempel på nästan vad som helst. Och jag är helt övertygad om att jag har träffat en del lantbrukare som verkligen älskar de djur de har. fast de senare slaktas. När det gäller får, kor och hästar så är det ingen tvekan. Jag ser ingen motsättning i att slakta en älskad häst, men jag kan förstå att inte alla tycker det är okomplicerat.Självklart har inte alla de starkaste känslorna för sina slaktsvin, men jag tycker att det är viktigt att påminna om en stor del av köttet kommer från kor (dikor och mjölkkor), som inte alls lever det liv som du beskriver, och som oftast också helt klart är uppskattade individer där de lever, på många olika gårdar. Det finns mer än gödtjurar och slaktsvin, och här finns t.ex. rätt gott om stutar, som lever en stor del av året på bete.
Man kan tycka att argumentationen håller eller inte, och man kan mena att det är farligt eller dumt att välja starka ord. Jag gjorde det för att vara tydlig med att jag inte alls delar den bild som sprids alltmer intensivt och som visar lantbrukare som hänsynslösa mördare. Visst finns de många som kanske stannar vid att tycka att det är viktigt att djuren har det bra, och även det är långt från mördarna. Men det finns också de som brinner och känner för individerna.
Och helt klart; att välja svenskt innebär en stor och viktig skillnad.
Till sist; och det är faktiskt ofta lönsamt att arbeta med djurvälfärd. Jag har sett många exempel där man gått mycket längre än lagens krav (som ju ändå är rätt omfattande här), och det betalar sig med råge. Det är ingen tvekan om att bonden mår bättre när djuren mår bra, och den känslan handlar faktiskt inte så mycket om ekonomi.
stuterikry.blogg.se

Anonym

Jag tycker att det är fel att skriva att slakta djur är naturligt kretslopp, för det är det verkligen inte. Naturligt kretslopp är när t.ex ett lejon jagar en antilop. Den där antilopen har en 50% chans att överleva, beroende på om den lyckas springa tillräckligt snabbt. Naturligt kretslopp är INTE att systematiskt döda miljontals kossor dagligen. Skillnaden mellan dessa två exempel är att antilopen har chans att överleva (naturligt urval), men kossan har inte det. Det ena är naturligt, det andra är inte det.

För det andra tycker jag att det är fel att skriva att det är ett mångtusenårigt samarbete. Det är inte ett samarbete när den ena parten mördas av den andre. Att kalla det för ett samarbete är att försköna eller "sugarcoat" verkligheten.

Svar: Du får tycka så här, och du får tycka att jag har fel. Men jag skulle vilja påminna om att många av våra husdjur faktiskt är beroende av samarbetet med oss för att överleva, få mat och kunna bli så många. Och vi räddar många av dem från plågsamma sätt att dö som drabbar de vilda djuren. Det kan tyckas som ett kortsiktigt räddande när vi senare slaktar dem, men jag vägrar att kalla det mord.
stuterikry.blogg.se

Anna O

I argumentationen är det ju också viktigt att hålla i sär vilka egenskaper hos levande individer som motiverar vilka ”rättigheter” och ”skyldigheter”. Att ett djur är en kännande individ innebär att det är ett stort problem att orsaka lidande. Att avsluta en kännande individs liv är inte ett lika stort problem utifrån aspekten att vara en kännande individ. Vi lider ju inte av att inte längre leva.
I samhället bedriver vi jordbruk och slaktar djur därför att det är en mångtusenårig tradition. Men det är inte bara för att vi är konservativa som vi fortsätter att acceptera att man slaktar djur, det är också för att det trots allt går att argumentera att ett samhälle där man föder upp djur under goda förhållanden och sedan slaktar dem inte är ett sämre samhälle än ett där man inte föder upp djur för slakt. Det är klart att idealet för det enskilda djuret skulle vara att få leva hela sin livslängd under goda förhållanden, så som vi låter de flesta av våra hästar och hundar göra. Men då skulle det finnas betydligt färre djur. Det är tveksamt om det skulle finnas så många djur att det öppna beteslandskapet skulle kunna vara kvar. Hur många är beredda att betala underhållet för en ko som lever tjugo år utan att generera någon intäkt?

Det här argumentet håller inte för nuvarande köttkonsumtion (som inte är miljömässigt hållbar) och nuvarande produktionssystem (där det är en ekonomisk balansgång där djuren oftast inte drar det längsta strået). Men det håller i princip, enligt många människors sätt att se det. Det håller inte för den som anser att djur är individer som alltid ska behandlas som ett ändamål i sig och aldrig som medel för att uppnå ett annat ändamål (vilket är grundargumentet i djurrättsetiken), men de flesta människor har nog inte den uppfattningen. Och det finns en grundläggande skillnad mellan djur och de flesta människor i den frågan: de flesta människor är medvetna om huruvida de respekteras som ett ändamål i sig eller inte, medan de flesta djur med allra största sannolikhet bara upplever om de har det bra eller inte.

Svar: Det finns som sagt väldigt många olika aspekter av denna fråga.Jag tycker att det är viktigt att när man tar med miljöfrågan och vad som är hållbart, så är det viktigt att skilja på var och hur djuret levde. Jag skulle gärna stoppa all import av kött. Det finns så många skäl för det:
- antibiotikaresistensen ökar på grund av dålig djurhållning i många länder, och vi supportar detta genom att köpa
- djurhållningen är dålig i många fall (och det är därför som det behövs antibiotika) i de säljande längderna
- mycket av den mark som används för svensk köttproduktion skulle inte vara användbar för att odla människomat, och som du skriver, så behöver vi de betande djuren, om vi vill ha det landskap som vi trivs i.
stuterikry.blogg.se

Tea

Ja, många djur ÄR beroende av människan, men inte behöver vi döda dem för det! Frågan en bör ställa sig är kanske inte om djurslakt är mord eller inte, istället bör en kanske ställa frågan "varför dödar vi djur överhuvudtaget?" Spinner man vidare på den frågan ett tag tror jag en kommer fram till vissa insikter. För som sagt, biologiskt sätt ska människan inte äta kött. Vi har inga köttätarinstinkter, inga klor, vi har långa tarmar osv. Så varför äter vi djur? Tradition? Vana? Norm? Hoppas du förstår hur jag menar :) Jag var köttätare hela mitt liv tills en kompis (som är vegetarian) en dag ställde frågan "Men... varför äter vi ens kött?" och en månad senare var även jag vegetarian.

Svar: Jag tror att jag förstår hur du menar. Men jag har inte kommit till samma slutsats. Sant att vi inte är rena köttätare, som katter, men vi är inte heller rena växtätare, utan har rätt svårt att klara försörjningen, speciellt när vi växer upp, med en helt vegetarisk kost. Jag ser det kanske mer ur ett biologiskt perspektiv, och att vi också är djur, som precis som hundar och grisar äter en blandad kost. Vad gäller tarmsystemet är vi nog mest lika grisar och hundar, men skiljer oss väsentligt från idisslare och hästar.
stuterikry.blogg.se

Anonym

Alla bönder älskar inte sina djur. Alla sällskapsdjur är inte älskade. Det finns båda delar på "båda sidorna". Jag jobbar också som veterinär. Hemma föder vi upp lamm. De lämnar inte gården förrän de ska slaktas och då lämnar jag dem själv på slakteriet efter en kort resa. Jobbigare för mig än för dem, det är jag säker på. Deras fullständiga förtroende för människor i kombination med stor nyfikenhet gör dem helt trygga i situationen - det känns bra att kunna erbjuda sånt kött! I mitt område har vi flera bönder som hellre betalar för att veterinär ska komma ut och avliva deras kor om de råkar ut för en akut skada även om de rent tekniskt kan göra det själv. Det är långtifrån alltid som det ekonomiska får styra även om en bonde givetvis måste få sin gård att vara lönsam på sikt. Jag håller helt med Helena om att det absolut inte finns någon konflikt mellan att ha ett nära band till sina djur och att äta kött! Vad som är naturligt i den konstlade värld vi har skapat kan man diskutera. Vi skulle utan vidare kunna dra ner vår köttkonsumtion till hälften utan att få proteinbrist - då klarar vi oss utan importen 😊 Jag respekterar det val veganer har gjort, men jag har svårt att se det "naturliga" i "mjölk" gjord av havre, mandel eller soja...

Jessica - sedan länge konörd och numera även fårdito!

Svar: Tack! Bra talat!
stuterikry.blogg.se