Duger till avel?
På livskadeblanketten för häst finns att avsnitt för veterinären att fylla i som handlar om hästens framtida brukbarhet. Där står "användbarhet i framtiden som avelshäst" och alternativen är god, tveksam eller ingen. På motsvarande sätt får man fylla i hur man ser på hästens användbarhet som rid/körhäst och prognosen för överlevnad.
De båda andra tycker jag går rätt bra att hantera, även om det förstås inte är enkla frågor alla gånger. Och frågan om avel är enkel om det är en valack, men annars ofta svår. Vad menar man egentligen? Vad är det jag som veterinär faktiskt ska bedöma?
Är det så enkelt, som jag ofta tänkt, att det handlar om att bedöma om hästen från djurskyddssynpunkt kan fungera som avelsdjur? Eller ska jag väga in att chansen att ett gammalt sto blir dräktigt kanske inte är den bästa? Eller till och med avgöra om det är ett lämpligt avelsmaterial? Hur ser man på en korsning utan särskilda meriter?
Givetvis bör man inte avla på hästar som uppenbarligen har ärftliga defekter. Men var går då gränsen? De flesta sjukdomar och även skador har ju en större eller mindre ärftlig komponent. Ska den vägas in här?
Ja, detta är förstås främst ett bekymmer för de veterinärer som ska skriva intygen. Men frågorna är lika viktiga för hästägaren. Vilka hästar vill vi avla på - jo, helst de bästa som kan ha bra chanser att föra goda anlag vidare till nästa generation. Inte de som inte dög till annat, i alla fall inte om det inte finns en bra chans för friska och trevliga föl som fungerar som man hoppas.
Och sen kommer också frågan, som är minst lika viktig; klarar en häst som inte duger som ridhäst av att vara avelshäst? Att bära ett föl i slutet av dräktigheten frestar på, inte minst på bakbenen. Och att följa och fostra ett ystert föl ställer också krav på rörlighet. Givetvis kan ett avelssto klara sig utan att hoppa de högsta hinder eller vinna kapplöpningar, men det är ingen tvekan om att de måste ha en hygglig fysik för att klara uppgiften och må bra av det.
Svaren varierar förstås från fall till fall. För mig är det viktigt att ställa frågan.
Ett fint och friskt föl, med Muska som mamma, men jag är inte helt säker på vilken av dem det är... Muska fick jobbet som avelssto inte för skador eller problem, utan för att hon är bra och en duktig mamma.
Ja, det där är ju verkligen ett dilemma - en synbarligen enkel fråga som döljer ett ormbo. Det finns ju också dessvärre en hel del exempel på att det inte bara är försäkringsbolaget som inte har tänkt igenom saken, utan att folk faktiskt också tycker att duger till avel, det gör väl de flesta ston.
Det finns väl egentligen inte mer än en situation där svaret är solklart ja, och det är när orsaken till att stoet inte längre kan användas till annat är en yttre faktor som inte har att göra med hennes grundläggande fysiska eller psykiska förutsättningar, de som hon kan tänkas föra vidare till ett föl? Under förutsättning att hon är frisk nog att bära och ta hand om fölet förstås.