stuterikry.blogg.se

Slinger är ett samlingsbegrepp som används för flera olika diagnoser, hos flera olika hästraser. Den slinger som jag idag tänker skriva om är den som beror på en underutveckling av lillhjärnan, och som heter cerebellär ataxi på latin.

 

Jag påmindes om denna sjukdom när jag läste min julklapps bok "Det gotländska russets historia" av Kurt Graaf. En intressant och viktig dokumentation av russets historia, och med säkerhet värd att studera av fler än bara russfantasterna.

 

Hos russ uppmärksammades slinger hos föl från 1959. Kanske har det funnits tidigare fall, men både då och fortfarande förekommer att man inte tar reda på orsaken till ett sjukt föl, och ibland kanske inte ens vill veta sanningen. Denna diagnos fastställs genom obduktion, och man har genom härstamningsanalyser kunnat konstatera att sjukdomen nedärvs genom enkel recessiv nedärvning. Det betyder att anlagsbärarna är friska och först när två anslagsbärare paras kommer man att kunna få föl med symtom, och då bara hos 25 % av avkommorna i en sådan kombination.

 

De symtom som ses kan variera en del, men i de flesta fall syns de redan från låg ålder. Fölen föds till synes normala, men kan ha svårt att resa sig. Ofta rör de sig onormalt och med brett mellan benen. Ofta har de också höga frambensrörelser. De har svårt att parera plötsliga rörelser eller händelser och kan falla. I vissa fall har man inte uppmärksammat problemet förrän fölet varit flera månader gammalt. Det finns ingen behandling, och de blir aldrig bättre, utan måste avlivas.

 

Hos fjordhäst uppmärksammades slinger, eller ataxi som de valde att kalla det i Danmark, i början på 1980-talet. Efter härstamningsanalys kunde man konstatera att de hingstar som var anlagsbärare alla gick tillbaka på den norska hingsten Dyre N1059, som förekommer i väldigt många fjordhästars stamtavlor i många länder. De betyder förstås inte att alla dessa är anlagsbärare, eftersom det i varje generation sker ett "lotteri" så att 50 % får anlaget och hälften inte får det.

 

För fjordhäst i Danmark, precis som för russ i Sverige, valde man vägen att ta anlagsbärande hingstar ur avel. De hingstar som konstaterades vara anlagsbärare var Skovdal D522, Jakob D583, Prins Skovgaard D558, Lito Vinstrup D628, Bramskovs Cjalies D601, Niclas D590 samt Pilsner reg 58/78 och stona Zita D7282, Ulla D6401, Kjesten S D5381, Tina D6863, Gitte D6188, Anita Å D6464, Fanny Å D 6409, Lisette Å D5392, Pia D 6662, Uni D6653, Gitte reg 88/79 och Gitte Söndergård D6682.

 

Hos russ ledde alla härstamningar hos drabbade föl tillbaka till hingsten Olle 2. De hingstar som konstaterades vara anlagsbärare och togs ur avel var Natt 100, Raketen 102, Friskus 103, Rask 112, Olle V 129, Ricken 133, Pysen III 134, Blixt 136, Putte 139, Bom 144, Seppo 153, Ullrik 168, Gulldus 189, Klinte 190, Fredrik 207, Gunder 215, Marito 216, Rute 231, Snobben 234, Pelle Pan 255, Cillman 267,Fridolf 273, Furir 354, Inter 380, Pirat Pan 436, Birk 447 och Amiko 450. Även Dolle 78 och Dollman 81 konstaterades vara anlagsbärare, men var redan döda.

 

Sjukdomen finns hos fler raser, bland annat arab och oldenburgare. Den stora mängden föl med sjukdomen som ledde till att man uppmärksammade probleme hos russ och fjordhästt, har vi varit förskonande från sedan de hingstar som konstaterats vara anlagsbärare togs ur avel. Men hos alla raser där anlaget förekommer finns också risk att det kan dyka upp nya fall. Sådana händelser är väldigt tråkiga för alla inblandade, men det är trots allt bäst och viktigt att få rätt diagnos, och därför påminner jag om att den ständigt är aktuell, så länge vi inte har ett gentest. Att testa alla avelshingstar skulle förstås lösa problemet.

 

Till sist också en påminnelse om att plötsligt dyker första fallet upp av en annan sjukdom med ärftlig bakgrund. Kom ihåg att det finns möjlighet att få ersättning för obduktion av sådana fall, och att det är viktigt! Det lägger grunden till att få fler friska och fina föl i framtiden.