stuterikry.blogg.se

Du som är så gammal som jag kanske minns barnprogrammet Fablernas värld? Där sjöng de ovanstående text som signatur, och som det ska vara i en fabel så kunde djuren prata.

 

Jag skriver verkligen under på att djur är intelligenta och kännande varelser, och det ska vi ta hänsyn till och respektera. Men jag blir bekymrad när många tar med sig synen från fablernas värld in i vuxenvärlden och verkligheten. Djuren är inte alls människor, utan olika slags djur, med olika beteenden och förmågor.

 

Det är ju det som gör dem så fantastiska, och så spännande att hela tiden lära mer om och försöka förstå bättre. Att göra om dem till människor och med människors sätt att vara känns inte bra alls. Jag tycker inte att det är ett bra sätt att värna djuren och deras intresse.

 

Det kan tyckas harmlöst att kalla hästarnas föl eller kornas kalvar för bebisar, och det har jag nog tyckt att det inte är mycket att störa sig på. Men jag har sett hur fel det ibland leder tanken, och hur det kan få till följd att en del drar slutsatsen att de därmed har samma behov som en mänsklig bebis. Ett exempel på det är när det anses grymt att kalvar skiljs tidigt från sin mamma. Fast kalvar i naturen är väldigt lite med mamman. De är gömmare, som trycker tills kon kommer och ger dem mjölk några få gånger per dag. Senare leker de mest med andra kalvar i flocken. Det är flocken som är det viktiga för dem. Medan ett människobarn förstås fungerar på ett annat sätt. Inte bättre eller sämre, bara annorlunda.

 

Samma problem kan drabba vilken ålder eller vilket djurslag som helst för den delen. Jag har hört hur en del vill kastrera höns för att de ska slippa värpa. Men att värpa är ett naturligt beteende för en höna, och vad hon är motiverad att göra och vill. Jag tror däremot inte att de vill opereras eller förstår nyttan med det lidandet med det syftet.

 

Våra sällskapsdjur har det inte alltid heller så bra, fast ägaren vill väl. Med bristande kunskap kan det bli helt fel, trots att varken vilja eller pengar fattas. Hästen vill hellre ha bra grovfoder än dyra tillskott, och hellre få röra sig i flock under stora delar av dygnet än att skyddas från skador ensam i en box eller en liten hage. Det hindrar inte djuren från att vara våra kompisar, vänner och familjemedlemmar. Men de är inte våra barn.

 

Exempellistan kan göras lång, men slutsatsen är enkel. Varje djurslag har sin intelligens, sina behov och förutsättningar. Om vi lär oss så mycket att vi kan möta dem på bästa sätt, istället för att försöka göra om dem till människor så kommer det att bli bäst för dem. Och därför menar jag att Finja har ett föl - ett alldeles fantastiskt fint föl, som hon månar om och skyddar. Men han behöver inte bäras som en människobebis, och han behöver inte lära sig läsa. Han ska lära sig hästspråket och kommer som häst att även bli vän med människor. Finja har redan låtit honom hälsa både på oss och hästarna i hennes flock. Hon är stolt över honom, men behöver inte fjäsk om hur fint föl hon har. Hon uppskattar mer att vi kliar henne också. 

 

Ibland tror jag nästan att de flesta hästar begriper mer om människor än vi gör om hästar. Men det gör dem faktiskt inte till människor. Skönt för dem.