Skimmel och skimmel

Skimmel säger vi på svenska. Då sveper vi med både de avblekbara skimlarna och konstantskimlarna, fast det är två helt skilda anlag, och som därför kan finnas samtidigt. På engelska har de olika benämningar (grey och roan).
 
Skimmelregeln säger att en skimmel alltid måste ha minst en förälder som är skimmel. När det dök upp ett varmblod som var skimmel trots att ingen av de påstådda föräldrarna hade färgen så visste man att något blivit fel (fast det tog ett tag innan någon kom på det). Om jag minns rätt så var förklaringen att fel dos hade blivit skickad som transportsperma, och det var alltså en annan hingst som var far.
Skimmel:
 
Däremot kan två skimlar mycket väl få en avkomma som inte är skimmel. Om de båda är heterozygota och alltså har varsitt anlag som inte är ger skimmel vill säga. När det gäller de avblekbara skimlarna så finns det också homozygota skimlar, och de ger vidare skimmelfärgen till alla sina föl.
Skimmel:
 
Ibland kan det dröja innan man ser att det faktiskt är en avblekbar skimmel. Det finns de som skimlar av sent, och det ser man ibland t.ex. hos connemaraponny. De avblekbara skimlarna föds med sin grundfärg, och vid korrekt färgbeskrivning så anger man den inom parentes efter benämningen skimmel. Alltså till exempel: skimmel (född brun) eller skimmel (född rödskäck). Man anger också de vita tecken som finns, även om de efterhand suddas ut när hela hästen blir vit. Men de ljusa hovarna och ljusa nosen brukar man kunna se hela livet. De börjar alltid på huvudet, och är oftast ljusast där. De första vita stråna kan man ofta se runt ögonen, så där är ett bra ställe att kolla om någon av föräldrarna till fölet är skimmel. 
 
Hur fort den blir vit varierar. Det beror delvis på grundfärgen, där de som är ljusa, t.ex. isabeller, blir vita fortare, dels beror det på genetiken för övrigt. Det finns säkerligen anlag som påverkar detta, och det verkar också som att de som har dubbla skimmelanlag blir vita fortare. Forskningen visar också att det finns skäl att tro att de som har dubbla skimmelanlag har ökad risk att få melanom. Att vara skimmel innebär alltid en ökad risk för melanom (tumörer).
 
Med tiden får många skimlar också färgade fläckar, och man kan höra att det är en flugskimmel. En helt OK beskrivning, men man anger det inte i signalementet.
Skimmel:
 
Förutom de avblekbara skimlarna så finns även konstantskimlar. De föds också med sin grundfärg, och får sin skimmelfärg när fölpälsen trillar av. De kallas konstantskimlar för de blir inte ljusare med tiden, utan är lika genom livet. Däremot är de inte konstanta över året. De kan se olika ut sommar och vinter, och oftast är de vitast när de fäller. Till skillnad från de avblekbara så har de kvar färgen på huvudet och på benen. De benämns med sin grundfärg och så skimmel, t.ex. brunskimmel, svartskimmel osv.
Silverbrunskimmel:
En häst kan aldrig vara homozygot för detta anlag, eftersom det är letalt i dubbel uppsättning. Det betyder att om man parar två konstantskimlar så får man lägre dräktighetsprocent än annars, då i snitt 25 % rensas bort på ett tidigt stadium. Däremot kan en häst ha båda skimmelanlagen. Då blir det ju så att det avblekbara "suddar" bort det andra, så med tiden ser den ut som vilken annan skimmel som helst, även om den kanske är skimmel (född rödskimmel), eller något annat.
 
Rödskimmel kan se rätt olika ut. Överst en ardenner, som är betydligt vitare än shetlandsponnyn nedanför. Ibland kan det vara knepigt att skilja en konstantskimmel från en stickelhårig häst, men på skimmeln brukar det vita komma mest från korset, och hos en stickelhårig mer från flankerna. Ofta är skimmeln också betydligt vitare just vid hårfällningstiden (och så har den minst en förälder med färgen).
 
0 kommentarer