stuterikry.blogg.se

Är din häst spruträdd? Då är den inte ensam. Jag har träffat många sådana, och i de allra flesta fall har jag också kunnat vaccinera dem utan bekymmer. Det kräver bara lite träning. En träning som oftast går på fem till tio minuter. Om man vet hur man gör. 

 

I grunden handlar det inte om något annat än att undvika att förstärka det beteende man inte vill ha, och att skapa en situation som gör hästen lugn. Vilken veterinär som helst kan klara det, om de vill. Och som hästägare kan du bidra genom att träna på samma sätt. 

 

Jag vet mer än en veterinär som tycker att huggormstekniken är bra. Det vill säga att spruta så fort det går, vid behov i flykten. Det kan förvisso funka, men det gör inget enklare till nästa gång. Jag vill hellre att det ska vara lätt och smärtfritt för alla varje gång. Och även om jag inte längre arbetar som praktiserande veterinär så har jag under många år prövat den här taktiken och kunnat se att det funkar. 

 

Jag börjar alltid med att hälsa på hästen. Om den inte lugnt accepterar en klapp på halsen så kommer den förstås inte heller gilla att bli sprutad. Då är första steget att få den att tillåta att jag rör vid den. Om jag inte får röra halsen så kan bogen eller kanske huvudet vara ok. Helst inte bakdelen, av säkerhetsskäl. Så fort hästen låter mig röra den och står still så tar jag bort handen. Detta är det viktigaste av allt, alltså att hålla kvar om den rör sig och släppa när den står still eller slappnar av. 

 

Genom att minska trycket när hästen gör rätt så kommer den snart märka vilket beteende som lönar sig. Dvs att gå, snurra, stöka leder inte till något alls - inte skäll och ryck, men inte heller att jag släpper (om det är möjligt och säkert att hålla kvar). Men så fort den lugnar sig tar jag bort handen. 

 

För att sedan komma igen, och öka svårigheten lite efterhand. Varje gång är jag snabb att ta bort handen så fort den står still. På 5-10 minuter brukar jag även med en rejält spänd häst kunna nå till att både klia och nypa lite i skinnet, och hästen är avspänd. Då först sprutar jag den. Det gör inte särskilt ont om muskeln är avspänd, så det brukar inte ens märkas på hästen. 

 

Ibland kompletterar jag med godis, alltså låter ägaren ge något gott under tiden. Det kan underlätta, men det funkar på båda sätt. Det viktiga är timingen. Och att inse att fem minuter rätt använd tid är en bra investering. 

 

Sedan är det förstås viktigt med en tunn och vass kanyl - den får inte ens vara använd till att dra upp ur flaskan med innan (se särskilt inlägg om detta). Och helst väljer jag därför förfyllda vaccinsprutor, så det inte blir så många kanyler. Jag föredrar en liten volym, 1 ml, men det är inte det viktigaste. 

 

Som ägare kan du träna genom att vänja hästen vid att du nyper lite och pillar på halsen. Och du kan använda samma teknik vid klippning eller med vattenslangen. Det är frestande att köra på lite till när hästen står still, men ta då bort vattnet eller maskinen genast. Snart förstår hästen att stå still är bra, och då blir allt mycket enklare. 

 

Ibland är det istället ägaren som är mer spruträdd än hästen. En sådan ägare kan ofta föra över sin oro på sin häst. Mer än en gång har hästen slappnat av när ägarens telefon ringt och den fått annat att tänka på. Och kanske kan sin spruträdsla ihop med hästen minska när du ser att detta funkar.