Lätt att lasta?

För att det ska vara så lätt som möjligt att lasta, tränar vi våra hästar redan som unga. De får gå in och igenom transporten, och de belönas med favoritgodiset. Vi tränar många gånger, lite i taget.

I början är det förresten inte alls säkert att de går in. Först får de lära sig att ledas, och sedan börjar vi jobba med transporten. Eftersom hästen inte vet vad som är slutmålet så är det inget misslyckande att stanna utanför och ha det mysigt så, eller att nöja sig när en hov känt på lemmen. Den måste inte gå in först gången, eller andra heller. Kanske viktigare att belöna varje framsteg.

Att belöna i rätt skede, just som hästen gör rätt, tänker framåt eller är på väg att göra det, är konsten. Låter enkelt, men kräver lite träning av den som ska göra det. Att vara mån om att den ska få lyckas och sluta medan det går bra.

Men om den redan är rädd då? Eller går in fint och kastar sig ut?

Ja, det första är att det tar mycket längre tid att reparera det som blev fel än att göra rätt, så var beredd att avsätta tid. Och tålamod.

En häst som kastar sig ut är antagligen rädd. Den blir ännu mer rädd när den sliter av grimskaftet eller grimman som du satt fast den i. Och den är farlig om du snabbt försöker stänga luckan, eller för den delen öppna den. Att få en lucka över sig med en häst på vill ingen. Du kan inte stoppa en rädd häst.

Om man kan träna med fronturlastning så kan det underlätta. Det finns en annan väg ut, en väg framåt. Så låt den lugnt få gå igenom. Många gånger. Och stanna och beröm, ge foder. Vänta med att stänga.

Träna helst inte ensam när du ska stänga. Dörrar kan vara bättre än en bom som går att krypa under. Och om du nu måste stänga bakom själv så ge gärna foder, men sätt inte fast den. Den vet redan att grimman går sönder. Och att det gör ont. Ett långt grimskaft kan funka, och smyga runt. Släpp om det behövs. Det får ta den tid det har.

Att träna hästen att bli skickad in kan vara en bra variant. Igen behövs träning, särskilt för en häst som redan är rädd. Annars går det rätt fort.

Om du tänker att den är rädd, att du ska göra den trygg och motiverad genom att belöna varje framsteg, och sakta öka svårigheten. Då kan du få det stora, fega flyktdjuret att ställa upp på helt otroliga saker. Som att lastas och åka transport...

 

1 kommentar
Anna O

Och så är lastningen bara det första stget... Sedan ska hästen stå där medan man kör, och man har ingen direkt kontakt med varandra, till skillnad från nästan allt annat man gör med hästar där man direkt kan känna av om det går bra eller det är på väg att hända något. En svart låda där också - även om kameran väl kan ge en liten inblick i den lådan. Om man betänker att efter att hästen väl har gått in så ska den kunna stå lugnt under kanske flera timmars körning så blir det ju ännu viktigare att själva lastningen sker under lugna förhållanden.

Men en häst som har lärt sig att transporten är något man kan gå in i lite när som helst och få godis i, och som har åkt en liten långsam runda ett par gånger och fått ännu mer godis i, den hästen blir väl lätt en sådan som lastar sig själv. Jag tror stenhårt på det där att man bygger ett kapital av goda erfarenheter.

Svar: Precis, och det stod lite om det i inlägget före. Allt hänger ihop. Och vi kan göra skillnad.
Helena