Tomt, tungt och ledsamt

 
 
 
Nu är det mest bara tomt, tungt och ledsamt. Året började inte så bra, kan man säga. Eller så var det bara en fortsättning på förra årets ledsamheter, med en hund och en katt som lämnade oss alldeles för tidigt.
 
I förrgår fick Rone kolik. Han kom på morgonen och åt frukost med de andra. Eller han började i alla fall äta med dem, och allt verkade som vanligt. sedan gick jag in till min frukost. När jag ett par timmar senare var på väg ut på hundpromenad fick jag syn på honom där han låg ensam i frukosthagen. Inte så långt från de andra, men de hade knallat in i ligghallen.
 
Jag gick dit och körde upp en smutsig häst, som legat på jorden och även hunnit vända sig så att båda sidor var smutsiga. Han gick till ligghallen, diade lite av Muska, och lade sig sedan. Kolik, men verkade inte så dramatiskt, så jag lät honom ligga där, lite varmare och mjukare.
 
När jag kom tillbaka så kollade jag honom lite mer. Kolik, men ganska stillsamt. Han diade lite och han följde med och åt lite när det blev dags för lunchfodring. Fast sedan gick han iväg och skrapade med hoven i marken och var inte nöjd.
 
Så då tog vi in Muska och Rone. Han diade bra innan han gick in, och fick sedan vara i egen box för att ha koll på avföring och aptit. Åt just inget, och absolut ingen avföring. Men ganska OK puls på 35, så vi väntade lite till. Lite senare var det likadant, men pulsen närmade sig 50. Han fick kramplösande och paraffinolja, och verkade lite bättre. Vilade lugnt, tuggade lite i halmen och både kissade och diade.
 
På morgonen låg han framför Muska (de fick dela box på natten) och kikade upp på mig med spetsade öron. Var han kanske bättre ändå? Men nej, pulsen var nu 65 och gav mig onda aningar. Han kissade, men ville inte dia eller äta. Tog en tugga av Muskas, men sedan fick det vara. Skrapade med hoven och var inte nöjd.
 
Jag åkte till jobbet, men lät dem vara inne. Och sedan åkte jag förbi hemma på väg till första gården. Då låg Rone i boxen, först trodde jag han låg fast, men han reste sig själv när han ville försöka. Pulsen var över 80, han var svettig och verkade trött.
 
I den stunden var det hårt att vara både djurägare och veterinär. Skönt att kunna undersöka och kunna hjälpa, men hårt att säga till sig själv att de värsta farhågorna (de som jag funderat på redan under natten) besannades. Detta var tarmvred. Operation eller avlivning var de enda möjliga. Och åka långt och operera liten häst - nej. Jag hade tänkt på detta redan innan, och gjort valet.
 
Så det som återstod var att se till att han skulle slippa lida. Ella hjälpte mig att leda ut honom på gårdsplanen. Med bultpistol går det fort, så fort att han inte hann märka något mellan den sista klappen och till han medvetslös föll till marken. Brutalt för den som är med, skonsamt för den som har haft ont och mått så dåligt.
 
Oerhört sorgligt, tomt och tråkigt. En så väldigt snäll och fin liten häst, alltid mild och vänlig. Vi har tränat hela jullovet för att kunna lämna honom välhanterad och fin till nya ägaren snart. Han var i gott hull, avmaskad, vaccinerad och redo att flytta. Massor med förväntningar och drömmar fanns det. Han skulle visas som hingst, och framför allt skulle han få bli en underbar och snäll häst. Nu lämnade han lite för tidigt och på alldeles fel sätt.
 
Visst, jag har varit med förut. Avlivat mer än en häst med tarmvred. Inte mina, men ändå. Men det hjälper inte en stund som denna. Jag är lika ledsen ändå. Man vänjer sig aldrig. Att tänka att de pigga ögonen möter jag aldrig mer, aldrig får jag smeka den sammetslena nosen eller se de lätta och fina stegen.
 
När han var död kom det ut en liten klutt var ur ändtarmen. Ett bevis på att jag verkligen hade rätt. Ingen avföring, bara reaktionen från en skadad tarm med totalstopp. Kändes trots allt lite bra mitt i eländet.
 
Vi ledde Muska förbi den döde sonen, lät henne nosa innan hon gick ut i hagen. Hon har ropat hela dagen, förstås. Men han är redan borta, borta från livet, och också hämtad härifrån. Skönt att de kunde komma redan samma dag, skönt att slippa se honom ligga där. Tankarna finns ju ändå. Muskas sista föl blev bara drygt ett halvår. Det är klart att det är sorgligt.
 
Några av de allra första och de allra sista bilderna på Rone.
 
14 kommentarer
Anna O

Så väldigt ledsamt och sorgligt. Så mycket hopp som går om intet, sorg för så många när en så ung häst dör. Det är så det är när man har att göra med levande varelser. Har man många blir det roligt många fler gånger, men också sorgligt några fler gånger än om man bara har ett djur. Men det rä alldeles särskilt sorgligt när ett föl dör, det är nog så för alla.

Svar: Ja, så är det. Och ska väl så vara. Som tur är så är de bra dagarna ändå flest.
Stuteri Kry

Bitte

Jag sörjer och lider med er, Helena!

Svar: Tack.
Stuteri Kry

Anna E

Tårarna rinner.. Så sorgligt. Det är väl allt man kan säga. Så himla himla sorgligt. Kramar om dig Helena, för att det också kan vara tungt att vara så klok som du är❤

Svar: Ja, inte alltid hjärtat riktigt orkar med att vara klok och vettig, men man kan få vara både klok och ledsen, som tur är.
Stuteri Kry

Nina Liljedahl

Men åh så sorgligt! Det finns inget mer meningslöst än när unga individer måste lämna jordelivet. De har hela livet framför sig, tror man och så händer det något oförutsett, sjukdom eller olycka, som omkullkastar allt.
Stor kram till er alla!

Svar: Tack! Ja, det är tuffast när döden kommer hastigt och oväntat, och alldeles för tidigt.
Stuteri Kry

Carolina Mella

Åh Gud vad hemskt... Tur du var psykiskt stark och visste vad som var bäst... Beklagar.

Svar: Tack.
Stuteri Kry

Carolina Mella

Åh Gud vad hemskt... Tur du var psykiskt stark och visste vad som var bäst... Beklagar.

Annika

Fy så hemskt. Det är alltid sorgligt att ta bort ett djur. Beklagar verkligen.

Svar: Tack.
Stuteri Kry

Hanna Karlsson

Usch så sorgligt! Lider med dig.

Svar: Tack.
Stuteri Kry

Challizz

Nej men gud vad hemskt! :'( Lider till fullo med dig och önskar dig allt gott och lycka restrerande delen av året... <3

Svar: Tack!
Stuteri Kry

Cim

Hej, jag beklagar verkligen!

Anledningen till att jag klickade mig in på din blogg var att jag såg en liten preview på ditt inlägg på blogg.se och blev nyfiken. Jag jobbar med Aloe Vera och har alldeles nyligen fått lära mig massor om just Aloe Vera till djur. Du som är veterinär kanske redan använder det? Om inte så berättar jag gärna mer, då just Aloe är så bra för tarmarna och tarmfloran!
Vänligen
Cim

Svar: Att ni som säljer aloe vera påstår att det är bra till allt är något som gör mig mycket skeptisk. Och bara att antyda att man med sådana medel skulle kunna hindra tarmvred känns för mig som mycket oseriöst eller okunnigt. Jag satsar på en så bra och naturlig miljö som möjligt med bra grovfoder, friskt vatten och en bra flock, som grunden för hästarnas hälsa. Om du läser lite mer i bloggen kommer du nog underfund med att undermedel inte är min grej. De flesta är antingen verkningslösa eller innebär risk för biverkningar. När det gäller aloe vera så finns flera fall där användningen lett till leverinflammation, som är en allvarlig sjukdom. Jag tror det finns bättre vägar till god hälsa. Om du vill läsa mer om det så är du välkommen.
Stuteri Kry

fridanygard.blo.gg

Åh så sorgligt, jag beklagar.
Jobbar med hittekatter och vi förlorade en dagarna efter nyårsafton. Hjärtat vänjer sig aldrig.

Svar: Tack, och detsamma. Nej, man vänjer sig aldrig, men det ska man nog inte heller...
Stuteri Kry

Cim

Tråkigt om du har fått den uppfattningen att folk försöker få det att låta som ett underverksmedel, för jag håller med dig, så är det inte! Vissa mår jättebra av det, medan vissa inte känner av något speciellt alls, det är individuellt och det är också därför jag ber mina kunder prova och om de inte är nöjda får de pengarna tillbaka, just för att det inte är rätt för alla!

Om jag fick det att låta som att Aloe Vera skulle kunna förhindra tarmvred så var det inte meningen alls. Jag vet inte vad tarmvred beror på så skulle aldrig uttala mig i den frågan. Det enda jag vet är att Aloe, för många, inte alla, är bra för tarmfloran bl.a och att tarmfloran är viktig för resten av hälsan, det är vida känt idag :)

I England så använder ca 30% av veterinärerna Aloe Vera i sin behandling, det finns många goda resultat hos djur och det är inte placebo eftersom att djur inte kan inbilla sig att de blir friska :) Jag trycker det låter som en riktigt bra grund med bra mat och bra flock, utan en bra grund är det nog inte mycket som kan hjälpa. Det självklart helt upp till dig vad du vill använda på dina hästar, jag ville bara ge ett tips, inget mer än så :)
Ha en fortsatt fin dag,
Vänigen Cim

Svar: Hej! Placeboeffekt finns även på djur, även om du inte trodde det. I Sverige är det ganska strikt reglerat att veterinärer ska agera efter vetenskap. Jag har svårt att tro att hästar behöver aloe vera för sin tarmflora, som dessutom skiljer sig en hel del från vår. Att få pengarna tillbaka känns som klent utbyte om man får hepatit. Jag skulle hellre se vetenskaplig evidens om effekt och säkerhet, och så om det verkligen finns behov. Tyvärr går alldeles för många på irrelevant argumentation.
Stuteri Kry

Cim

Läste på lite och tar tillbaka det jag sa, djur som fått en viss typ av medicin förut och sen går över till t.ex sockerpiller kan få placebo. Mycket intressant!

Jag ville absolut inte skapa en diskussion, jag ville som sagt bara ge tips och vill du inte prova för att du inte tror på det, så är det helt OK :) Lycka till!

Svar: Det är nog bara bra att diskutera lite, så att folk lär sig tänka kritiskt och gärna kollar upp fakta. Lycka till med att söka riktig fakta och inte bara lösa säljargument.
Stuteri Kry

Annki Johansson

Hej Helena!
Vilken underbar liten hingstunge, då jag vet hur ledsen jag blir, så är det väl som du skriver, kunskap tynger inte, det bara förklarar. Nu till min fråga om tid finns för svar, tarmvred på en sådan ung häst, med mycket god omvårdnad innan, är det troligtvis någon missbildning i tarmen, eller kan ett tarmvred bara "plötsligt" dyka upp, bättre fråga dig än googla, med vänlig hälsning Annki J

Svar: Hej! Självklart har jag funderat över vad som var den exakta diagnosen, och eftersom vi valde att inte obducera så får jag aldrig svaret. Men generellt kan sägas att hästar har känsliga tarmar, långa och med en tendens just för tarmvred (som ju hundar nästan aldrig får jämförelsevis). Det kan bero på gasbildningar eller andra störningar. Ibland kan en del av tarmen åka in i sig själv, det kallas invagination, alltså som ett veck, eller hur jag ska förklara det, och ibland blir det helt enkelt en omvridning och stopp på grund av det. Riskerna ökar vid foderstörningar, men det verkar kunna hända ändå. Det drabbar också föl och unga friska hästar, och jag bedömer det inte som så troligt att det var en missbildning. På äldre hästar kan det vara tumör, men det är också osannolikt på en ung häst. En annan vanlig orsak till kolik hos föl är parasiter, spolmask, tror det finns ett gammalt inlägg om det. Men Rone var väl avmaskad, i väldigt gott hull och tillväxt och inte alls bukig, så jag tror inte på det heller.
Otur som gav en omvridning eller kanske invagination, som ju båda ger stopp, är min bästa gissning.
Helena