Naturligt och ofarligt?
Och ofta är det naturliga rätt och sunt. Men i naturen finns också starka naturkrafter och oerhört giftiga ämnen. Naturens krafter kan döda. Även alldeles naturliga växter, som man äter helt naturella kan vara dödliga.
Ja, det var väl inget nytt. Alla känner ju till flugsvamp och kanske också giftiga växter som idegran och fingerborgsblomma. För att inte tala om det otroligt potenta botulinumtoxinet. Naturligt, bildat av bakterier, och dödligt redan i pyttesmå doser. Här ses johannesört, som hästarna klokt nog lämnat när de betat kanten av fältet.
Ändå snubblar jag ofta över rekommendationer om att använda örter och liknande som avmaskningsmedel eller skydd mot irriterande insekter och fästingar. Då framställs dessa ofta som naturliga, ofarliga och det bästa valet. Är det naturligt så verkar det inte behövas dosrekommendationer (och hur ska man veta hur mycket det är i en planta förresten) eller säkerhetsstudier. Om hästen äter det villigt, eller någon vet att det har använts länge, så tas det som garant för säkerheten.
Min utgångspunkt är att dessa kurer faktiskt kan vara helt ofarliga, men också verkningslösa. Ingen verkan och ingen biverkan – de innehåller bara sådant som är säkert, i nästan vilken dos som helst. Vad värre är så kan de också vara samtidigt verkningslösa och farliga. Många av de örter och ämnen som rekommenderas är potentiellt giftiga, och oftast saknas tillräckliga studier om detta. Sådana exempel på växter som är giftiga för hästar är vitlök och johannesört. Även aloe vera är en växt som kan påverka t.ex. levern negativt.
Förutom att örterna i sig kan orsaka skada och förgiftning så kan de också skada genom att inte fungera. Om man tror att djuret är skyddat mot fästingar eller inälvsparasiter så kan det förstås bli bekymmer om det man använder inte ger avsett skydd.
Jag förstår att det är lätt att bli nervös när man läser informationstexten om biverkningar för läkemedel. Det är lätt att tänka att de är både onaturliga och giftiga. Alla läkemedel har biverkningar. Det hänger ihop med att de också är effektiva och fungerar som de ska. För allvarliga sjukdomar där det saknas alternativ tolererar man allvarligare och vanligare biverkningar än för lindriga åkommor. Ibland dyker det upp rykten om konstiga biverkningar. Ofta visar de sig vara just rykten. Om man följer ett stort antal individer så kommer ju alltid några att drabbas av konstiga och oväntade sjukdomar och händelser, vare sig de har fått medicin eller inte. De flesta vanliga läkemedel har väldigt låg andel biverkningar. Det är ett krav för deras godkännande och fortsatta tillstånd.
Just detta att fråga sig om djuret blev bra (eller sjukt) trots eller tack vare medicinen, är alltid en klok utgångspunkt. Ibland är det nog så att vi som veterinärer tänker att vi gjorde en jättebra behandling, men djuret blev friskt av egen kraft. Å andra sidan händer det också att vi gör allt rätt och det går illa ändå….
Innan ett läkemedel godkänns så krävs noggranna studier, som utvärderas av experter på myndigheter. Och även efter godkännandet så håller de koll. Rapporter om biverkningar följs upp och skulle något allvarligt ske så kan tillståndet ändras. Även att effekten uteblir räknas som en biverkan. En del läkemedel är förresten grundade på produkter från naturen, som penicillin (från en mögelsvamp) och digitalis (från fingerborgsblomma). Skillnaden är att man vet precis hur mycket av det aktiv ämnet som finns i en dos.
Man ska förstås bara använda läkemedel när de behövs. Men då känner jag mig trygg med att de är ett bra sätt att hjälpa naturen på traven och få djuren att må bra.
